Annons
Recension

The summer without menPaus från patriarkatet

UPPVAKNANDE. Den lämnade kvinnan i Siri Hustvedts nya roman råkar först ut för en psykos, men hämtar sedan styrka ur olika kvinnogemenskaper. Språket och tankeskärpan fascinerar, skriver Magnus Eriksson.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Siri Hustvedts nya roman ”The summer without men” är en på en gång vindlande och tuktad inre monolog. Berättarjagets associationer drar åt de mest skiftande håll, men själva framställningsformen är disciplinerad. Medvetandets tvära kast har ersatts av en mer systematisk minnesvandring. Där kan inte den metafiktiva ironikern Siri Hustvedt låta bli att visa sig. Hon lägger in eleganta textironier, som att tillfälligtvis lämna en flicka som blir alltför självupptagen i väntan på att hon skall komma till saken; under tiden funderar det kvinnliga berättarjaget på något annat.

Det kan vara ett formval som speglar hennes belägenhet. Mia Fredricksens man har lämnat henne för en tjugo år yngre kvinna, hans ”paus” i äktenskapet, som Mia Fredricksen spefullt kallar henne. När hon övergavs gick Mia in i en kortvarig psykos.

Annons
Annons
Annons