Annons

Paul Muldoon utmanar poesins gränser

Utifrån sin irländska identitet söker Sverigeaktuelle poeten Paul Muldoon oförtröttligt nya uttrycks­sätt. Med experimentlusta och uppfinningsrikedom utvidgar han gränserna för vad poesi kan handla om och hur den kan se ut.

Uppdaterad
Publicerad

Den nordirländska poesin intar numera en plats i den samtida engelskspråkiga litteraturen som står i omvänt förhållande till provinsen Ulsters storlek och invånarantal. Den självklara mittpunkten i denna till centrum förvandlade periferi är den nu 71-årige nobelpristagaren Seamus Heaney som med sin mångsidiga verksamhet som poet, översättare, föreläsare, recensent och flitigt intervjuad celebritet är en av poesins främsta ambassadörer i vår tid. Men även generationskamraterna Derek Mahon och Michael Longley åtnjuter sedan länge klassikerstatus, och bland de poeter som nu tangerar 60-årsstrecket är Ciaran Carson, Medbh McGuckian och Paul Muldoon klart lysande fixstjärnor. I denna något yngre krets är Muldoon, som sedan 1987 är bosatt i USA och spelar en framträdande roll också i amerikansk poesi, utan tvekan den mest uppmärksammade. Han nämns ofta i samma andetag som Heaney, ibland som lärjunge och arvtagare, men alltmer som vänskaplig rival och like.

Mot den bakgrunden är det inte förvånande att många presentationer av Muldoon börjar med att konstatera hur mycket som förenar honom och Heaney. Båda är födda och uppvuxna på den nordirländska landsbygden och tillhör den katolska minoriteten. Båda har studerat engelsk litteratur vid Queen’s-universitetet i Belfast; Muldoon hade till och med Heaney som lärare en tid. Båda värvades tidigt av amerikanska toppuniversitet: Heaney undervisade länge en termin varje år vid Harvard medan Muldoon sedan tjugo år är verksam vid creative writing-programmet vid Princeton. Båda har trots dessa transatlantiska engagemang hunnit med var sin mycket framgångsrik sexårsperiod som Professor of Poetry i Oxford; i bådas fall resulterade de föreläsningar de höll i mycket uppmärksammade essävolymer. Båda har vid det här laget en omfångsrik produktion bakom sig – Heaney har gett ut tretton och Muldoon elva stora diktsamlingar – och har tilldelats förnäma litterära priser: Heaney nobelpriset 1995 medan Muldoon fick Pulitzerpriset för poesi 2002.

Annons
Annons
Annons