X
Annons
X
Recension

Sunset Park Paul Auster ser ingen ljusning

HEMLÖSHET Gryningen tycks långt borta i Paul Austers USA, präglat av krig och finanskrasch. Den flyhänt tecknade men tillrättalagda bilden lämnar inte några djupare avtryck.

Sedan mer än en vecka pågår Occupy Wall Street i städer över hela USA, och det är inte särskilt svårt att förstå varför. Det råder ekonomisk och politisk skymning, och gryningen tycks långt borta. Som av en händelse utgör ockupationen som politisk och social operation ett centralt motiv i Paul Austers senaste roman, ”Sunset Park”, som nu i dagarna utkommer i svensk översättning. Att titeln pockar på att läsas allegoriskt är givet. Det är USA som sådant som åsyftas. Eller delvis. För inom berättelsens ramar anger den en mer specifik punkt: ett hörn av Brooklyn, där fyra av romanens huvudpersoner sammanstrålat för att ockupera ett övergivet hus intill en kyrkogård.

Dessa fyra figurer – Miles, Alice, Ellen och Bing – är förvisso distinkta individer med skiftande historier och personligheter. Men de förenas inte bara av sin brist på laglig bostad, utan också av en verksamhet de delar med Auster: det estetiska arbetet. De är musiker, konstnärer och litteraturvetare på jakt efter en plats i en samtid med begränsat utrymme för deras färdigheter – till skillnad från romanens andra protagonister, Miles mor (skådespelare), far (förläggare) och styvmor (engelskaprofessor), som har en social position och en karriär bakom sig, men som i likhet med den yngre generationen dragits in i en viss vilsenhet.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X