Recension

Jag ska göra dig så lyckligPatriarkat i dockhus

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Trappuppgången doftar av stuvad vitkål, mentolcigaretter och grönsåpa uppblandad med ammoniak. Året är 1965 och flerfamiljshuset i Trondheim är hemmafruarnas värld. De kan sina saker, fru Åsen och fru Foss och alla de andra fruarna. De vet vilket medel som får bort fula fläckar, vilken granne man kan få kantstötta grönsaker av och vem som kan permanenta ens hår för en billig penning. De rör sig mellan hemmet och affären, ut i portuppgången för att städa, semestrar hos föräldrarna på landet om somrarna.

Lägenheterna är deras ansvar och deras värld, men det är inte en värld de själva härskar över. För det gör männen, de allestädes frånvarande. De vars egentliga liv finns någon annanstans, och som är ett slags främlingar i sina egna hem. I norska Anne B Ragdes ”Jag ska göra dig så lycklig” paraderar hela spektrumet av patriarkalt familjeliv förbi, från despotiskt styrda hushåll till ren idyll. Mörkret dominerar, och romanen argumenterar väl för att systemet med hemmafruar och bortamän var allt annat än idealiskt för att skapa ett välfungerande samhälle.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons