Recension

The chronicles of Riddick: Assault on Dark AthenaPåtagligt fysiska strider

Riddicks spelcomeback gör inte samma avtryck som debuten för fem år sedan. Men tillsammans blir remake och uppföljare ändå ett exempel på filmspel av ovanligt hög klass.

Under strecket
Publicerad
The chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena innehåller både en nyversion av Escape from Butcher Bay, som släpptes till Xbox 2004, och en uppföljare.

The chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena innehåller både en nyversion av Escape from Butcher Bay, som släpptes till Xbox 2004, och en uppföljare.

Foto: ILL: STARBREEZE
Annons

När svenska Starbreeze släppte sitt första Riddick-spel 2004 blev det en otippad världshändelse. Man fångade essensen hos Vin Diesels framtida förbrytare Riddick och spann skickligt sin egen story kring honom. Det var ett brutalt science fiction-verk där de stålblå korridorerna målades röda av Riddicks fiender, och i en spelbransch där filmlicenstitlar som regel är själlösa hafsverk lyckades man med råge överträffa filmen som spelet baserades på. Fem år har gått sedan dess och nu är uppföljaren här, paketerad med en nyversion av föregångaren.

I inledningen av Assault on Dark Athena dras Riddicks farkost in i käftarna på ett jättelikt rymdskepp. Ombord härskar prisjägaren Revas och hennes måttligt muntra män som väntar sig ett lätt byte och snabba pengar. Istället blir de själva jagade av den oneliner-grymtande våldsverkaren.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons