Annons
X
Annons
X

Påstått ras för högläsning påverkade skoldebatten

En undersökning som visade på ett ras för hur många föräldrar som läser regelbundet för sina barn fick stor spridning förra året. Resultatet passade in i bilden av en skola i kris. Men metoden bakom undersökningen är inte tillförlitlig, skriver Torbjörn Sjöström, vd för Novus.

Foto: DAVID MAGNUSSON

BRÄNNPUNKT | LÄSNING

Opinionsinstituten måste ta sitt ansvar och vara närvarande med sin analys. Om en undersökning används felaktigt så är det vårt ansvar att reagera.
Torbjörn Sjöström

Skolfrågan är i svensk politik en av de viktigaste frågorna i dag – i Novus undersökningar är det endast sjukvården som är viktigare. Skolan berör vår framtid som samhälle och det har under åren kommit en lång rad skandalrapporter. Uppfattningen om att skolan inte fungerar är utbredd. Jag har tidigare visat att föräldrar är mer nöjda med sitt egna barns skolgång än den allmänna bilden av skolan. 70 procent anser att deras egna barn lär sig det man förväntar sig i skolan, samtidigt som 70 procent av svenska folket anser att skolan inte lär ut den kunskap som behövs. Till synes helt motsägelsefulla siffror, men trots det stämmer båda. Individen anser att de haft tur, och att de flesta andra har det värre i de flesta samhällsfrågor, primärt baserat på skandalrapporter om till exempel skola och sjukvård.

En ”sanning” jag snubblade över var det faktum att andelen föräldrar som läser högt för sina barn sjunkit från 70 procent till 35 procent på tio år. En uppseendeväckande nedgång som av många ansågs vara en viktig förklaring till varför barnen klarar sig så dåligt i skolan.

Annons
X

Det kändes osannolikt att resultatet kunde rasa så mycket på tio år. Samtidigt passade resultatet in i bilden av en skola i kris och uppseendeväckande siffror har ett större nyhetsvärde. Undersökningen fick stor spridning och har under åren haft påverkan på både den pedagogiska inriktningen och politikens fokus.

Undersökningen från 2002 var inte lätt att hitta rapporten till, men utifrån hur den återgivits gick det att skapa sig en bild av vad fokus med undersökningen var. Undersökningen som presenterar raset 2012 däremot gick att få fram.

Förutom att undersökningen 2012 inte är baserad på en metod som är tillförlitlig för att göra uppskattningar på populationen så tyder mycket på att undersökningarna inte heller är jämförbar med 2002 år undersökning ur ett frågeperspektiv.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    2002 undersöker man hur många som brukar läsa varje dag, 2012 är frågan mer detaljerad. Man frågar hur många som läser varje dag (35 procent), flera gånger i veckan (30 procent), någon gång i veckan (16 procent) etc. När ”varje dag” ställs mot ”flera gånger i veckan” så fördelas svaren mellan dessa två svarsalternativ. Man fångar då inte upp ambitionsnivån om varje dag, utan gör en stor skillnad på de som läser exakt varje dag och de som läser 6 av 7 dagar för sina barn.

    Här blir det inte jämförbart med 2002 om frågan var om man brukar läsa ”varje dag” för sina barn.

    I April 2014 genomförde Novus en undersökning som innehåll båda frågorna. Den visar att 73 procent brukar läsa för sina barn varje dag utifrån en fråga som bör likna den i undersökningen 2002. Samtidigt svarade 44 procent att de läser varje dag för sina barn, 24 procent flera gånger i veckan, 16 procent någon gång i veckan i en fråga som motsvarar 2012 års undersökning.

    Vi har med andra ord återskapat resultatet vid 2002 års undersökning samtidigt som vi återskapar ett resultat som liknar skandalresultatet från 2012, i samma undersökning och mot samma målgrupp.

    Det visar hur viktigt det är att analysera resultatet och säkerställa att undersökningarna är jämförbara. Opinionsinstituten måste ta sitt ansvar och vara närvarande med sin analys. Om en undersökning används felaktigt så är det vårt ansvar att reagera. Korrekt genomförda undersökningar är repeterbara och korrekta analyser ett viktigt beslutsunderlag som påverkar politik och affärsmässiga beslut.

    En undersökning består av tre delar, datainsamling, korrekt relevant frågeställning och analys. I detta fall fallerade 2012 års undersökning på alla punkter om syftet var att jämföra med 2002 års undersökning. Det tragiska är att man samtidigt skapade en felaktig sanning. I efterforskningarna kring dessa undersökningar hittade jag bara experter som reagerade på effekterna av den ”sanning” som underökningen 2012 fastställde. Ingen expert som presenterade eller kommenterade undersökningen som sådan, utan det var bara en rapport som sattes i ett sammanhang den inte hörde hemma.

    Detta händer tyvärr för ofta och opinionsinstituten har till viss del sig själva att skylla, vi måste våga säga ifrån och stå för de analyser vi levererar, annars urholkas vår trovärdighet helt och hållet.

    Liknande effekter går säkert att hitta om man studerar de undersökningar som presenteras där man frågar vem som har bäst politik - en moderat eller en socialdemokratiskt ledd regering. Där öppnar man upp för samma risk att man förstorar skillnaderna jämfört med de undersökningar som fokuserar på de individuella partiernas politik och inte två block.

    **I tider då man **kan samla in 1 000 svar i princip gratis, när det är i princip riskfritt att slänga sig med termer som statistiskt säkerställda förändringar och felmarginaler samtidigt som mediehus själva bygger upp egna undersökningsmaskiner är det än viktigare att visa vad som händer när undersökningar inte genomförs korrekt, kontexten för frågan är felaktig eller när analysen inte är korrekt. Där måste vi som opinionsinstitut våga stå för vår produkt och inte heller vara rädda för att påvisa felaktigheter.

    Vi måste ta vårt ansvar att inte bara leverera en korrekt procentsats utan även analysen och ta vårt ansvar för hur undersökningarna används.

    TORBJÖRN SJÖSTRÖM

    vd Novus

    Annons
    Annons
    X
    Foto: DAVID MAGNUSSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X