Annons

Alexandras odysséPascalidous odyssé sockrar allvaret

Alexandra Pascalidou i mitten med (från vänster) Johan Karlberg, Ali Jalal, Julia Stenelius och Hussein al Saidan på Göteborgs stadsteater.
Alexandra Pascalidou i mitten med (från vänster) Johan Karlberg, Ali Jalal, Julia Stenelius och Hussein al Saidan på Göteborgs stadsteater. Foto: Ola Kjelbye

Som teaterupplevelse är ”Alexandras odyssé” knappast helgjuten, men den klargör en sak: hur syndabockar skapas och utnyttjas i den nationalistiska propagandan, skriver Sara Granath.

Under strecket
Publicerad

I förgrunden Kim Theodoridou Bergquist. I bakgrunden Marcus Standoft, Erik Hedberg, Julia Stenelius och Cecilia Bejarano.

Foto: Ola KjelbyeBild 1 av 1

En man hotar att hoppa mot sin död från salongens högsta balkong. Mot fonden av projicerade grekiska byggnadsverk finns en kör från Angereds teaterskola som lika litet som den antika kören kan ingripa. Mannens hustru skriker att han är en svikare.

Så börjar ”Alexandras odyssé”, en återblick på den svåra grekiska skuldkris, som fick stort utrymme i svenska medier innan vi fick annat att tänka på. Uppsättningen blandar friskt: pedagogiska förklaringar, levande musik, dåliga göteborgsvitsar, migration, flyktingkatastrof, våldsam nationalism, sång, dans, människokärlek och ekonomiskt utnyttjande på Lesbos, allt med författaren Pascalidou själv på scenen som sig själv, som grek, som journalist och inte minst som lekledare med önskan om att publiken ska ”MÅ BRAAAA”. Det är inte lätt att få allt detta att gå ihop, och det gör det knappast heller.

Annons
Annons
Annons