Annons

Let me fallParodiskt förutsägbar knarkmisär på Island

Elín Sif Halldórsdóttir som Magnea i ”Let me fall”.
Elín Sif Halldórsdóttir som Magnea i ”Let me fall”. Foto: Njutafilms

Återfall, förtvivlan och fortsatt misär. Det hyllade isländska dramat ”Let me fall” är 136 minuter knarkfilm upptagen av färdiga formler.

Under strecket
Publicerad

Knarkfilmer är både tacksamma och vanskliga. Med en inneboende stark dramatik som borgar för intresse och sympati blir knarkarens resa ofta en upplevelse även för åskådaren. Men det finns också en stor risk att hamna i förutsägbar dramaturgi. Tyvärr gäller det för isländska ”Let me fall”, flerfaldigt belönad vid landets filmgala senast, ett drogdrama som inte tillför något nytt till genren, trots generös speltid och bilder i vidvinkel.

Den lågmälda Magnea tar sin första joint som ung tonåring och något händer. Knuten släpper i magen, självkänsla uppstår och ett naturligt band skapas till andra människor. Inte minst Stella, som med attraktionskraft drar in Magnea i en svår värld. Därefter går det fort utför, med tyngre droger förstås, en spiral av dåliga händelser som ingen kan stoppa.

Annons
Annons
Annons