Annons

Död bland de dödaPärlor från den svenska deckarens guldålder

Deckarförfattaren H-K Rönblom var verksam som journalist och politisk redaktör, bland annat på Aftonbladet.
Deckarförfattaren H-K Rönblom var verksam som journalist och politisk redaktör, bland annat på Aftonbladet. Foto: Lennart Nilsson/TT

Långt före deckarboomen skrevs spännande kriminallitteratur i Sverige. H-K Rönbloms mordfall kryddas med historiska fakta och blinkningar till annan litteratur. Carina Burman har läst två återutgivna pärlor om nykteristen, arkivräven och amatördetektiven Paul Kennet.

Publicerad

I dessa deckarstinna tider kan var och varannan småort ståta med sin egen författare, sin egen fiktiva detektiv och sin egen uppsättning av mer eller mindre illa åtgångna mordoffer. Långt före den moderna deckarboomen skrevs det dock kriminallitteratur i Sverige, och under 1940- och 1950-talen kom en blomstring, som brukar kallas för guldåldern. Då verkade bland andra Stieg Trenter och Maria Lang, men också H-K Rönblom. Till skillnad från de båda andra har hans verk inte kommit i nyutgåvor på länge och inte heller filmatiserats. Nu i höst kanske äntligen denne doldis kan gå en ny och välförtjänt vår till mötes. Bokförlaget Modernista ger nämligen ut hans två första böcker, ”Död bland de döda” (1954) samt ”Höstvind & djupa vatten” (1955). Det är två tunna, fina volymer, formgivna med lätt retrokänsla och prydda med ett mansporträtt, vars trubbnäst behagliga ansikte nog är vackrare än Rönblom tänkt sig sin hjälte.

Paul Kennet heter han, böckernas huvudperson. Omslagstexten beskriver honom som ”historikern, läroverksläraren och amatördetektiven”. Denne piprökare väljer vichyvatten framför viskypinne. Ibland förekommer trepipsproblem, då Kennet sätter hela sin samling i arbete: den raka, smala Sadrak, den tjocka, krumma Mesak och så förstås Abednego, ”vackert böjd och dyrbarare än de bägge andra”. Utseendemässigt har Kennet inte mycket att komma med – ljus och blåögd, av medellängd och ägare till en Volvo. ”Han såg ut som mannen som förlorat sitt paraply. Hans ansikte var menlöst som på ett passfoto.”

Annons
Annons
Annons