Annons
X
Annons
X

Paris älskade utskällda kulturhus fyller 40

Till helgen 4–5 februari blir det födelsedagskalas i Centre Pompidou med parader, konserter och fri entré. Paris stora kulturhus, vars första chef var en svensk, fyller 40 år.

Konstliv
Foto: Jacques Brinon/TT

I 40 franska städer, från Marseille i söder till Lille i norr, firas under hela 2017 att Centre Pompidou i Paris fyller 40 år. Festprogrammet är omfattande och vill med sina konst-, arkitektur- och designutställningar, skådespel och konserter spegla Centre Pompidous karaktär av allkonsthus. På Centre Pompidou självt inleds jubileumsåret med en stor, pågående, retrospektiv ägnad den amerikanske konstnären Cy Twombly.

Det var den 31 januari 1977 som Centre Pompidou invigdes. Centret var resultatet av en internationell arkitekttävling utlyst av president Georges Pompidou och den franska regeringen 1970. Vann gjorde de bägge arkitekterna Renzo Piano och Richard Rogers. De hade tagit intryck av de politiska händelserna i Paris i maj 1968, då Frankrike stod på randen till en radikal samhällsrevolt, och de ville skapa en revolutionerande byggnad i tidens anda. I en intervju har Rogers sagt: ”Det såg ut som om det skulle bli en revolution. Nu blev det inte så. Men vi fångade något av den i byggnaden.”

Centre Pompidou under uppbyggnad 1976. Foto: Centre Pompidou

Och nog blev Pianos och Rogers byggnad revolutionerande. Den liknar ingen annan kulturinstitution i historien. Alla tekniska funktioner är synligt placerade på byggnadens utsida och är färgkodade. Avloppsledningar är gröna, ventilationstrummor blå. Elledningarna är dragna i gula plaströr och alla säkerhetsanordningar är rödmålade. Den färgglada fasaden för snarare tankarna till lekfull populärkultur än till vördnadsbjudande finkultur. Och det var säkert också arkitekternas avsikt.

Annons
X

Även hissar och rulltrappor är placerade på byggnadens utsida. Rulltrapporna löper inuti en transparent plasttub som klättrar längs fasaden upp till de sex våningarna. Inte så konstigt att Centre Pompidou väckte starka reaktioner. Monstruös har byggnaden kallats, och den har anklagats för att mer likna ett oljeraffinaderi än en kulturinstitution. I dag är den dock ett av de allra populäraste turistmålen i Paris. Det en gång utskällda Centre Pompidou har förvandlats till en parisisk kulturikon.

Cy Twomblys ”Blooming” visas på Centre Pompidous stora jubileumsutställning med den amerikanske konstnären. Foto: Centre Pompidou

Centre Pompidou är inte bara ett nationellt museum för modern och samtida konst – Europas största med cirka 50 000 verk i samlingarna – det är ett allaktivitetshus, som på sina dryga 100 000 kvadratmeter rymmer ett offentligt bibliotek med en läsesal som tar 2 000 besökare, ett mediatek, biografer, konferenslokaler och ett institut för samtida musik och performance (IRCAM).

Efter en omorganisation 1992 finns också en av världens främsta samlingar av arkitektur och design i Beaubourg (som Centre Pompidou ofta kallas till vardags). Centre Pompidou besöks årligen av 6–8 miljoner människor. Publikrekordet för en enskild manifestation sattes av utställningen ”Dalí” år 2013 med 790 000 besökare.

Dåvarande museichefen Pontus Hultén utanför Moderna museet. Foto: TT

I samband med jubiléet kan det vara på sin plats att påminna om att det var en svensk, Pontus Hultén, som åren 1973–1981 i egenskap av Centre Pompidous första chef utformade verksamheten vid Paris nya kulturhus. 1973 hade Hultén i vredesmod hoppat av förhandlingarna med Stockholms stad om att Moderna museet, där han då var chef, skulle flytta in i det nya Kulturhuset vid Sergels torg. Hultén var van att förhandla med kulturdepartementet, som hade gett honom i stort sett fria händer att utforma verksamheten ute på Skeppsholmen.

Med politikerna i Stadshuset gick förhandlingarna betydligt sämre. Ärligt talat skar det sig rejält. Moderna museet hade annars varit den naturliga hyresgästen i det nya allaktivitetshuset, som Hultén dessutom varit med om att dra upp riktlinjerna för. Nu blev det i stället Sveriges riksdag som flyttade in när Kulturhuset invigdes 1974.

Centre Pompidou i Paris 2015. Foto: Kartouchken/IBL

”När planerna på Kulturhuset gått i graven”, skriver Andreas Gedin i boken ”Pontus Hultén, Hon & Moderna” (Langenskiöld, 2016), ”tog en besviken Hultén tjänstledigt”. Sedan flyttade han till Paris. Där fick han det prestigefyllda uppdraget att bygga upp Centre Pompidou. Sina planer för Kulturhuset hade han tagit med sig till Paris.

Det kan knappast ha varit en tillfällighet, påpekar Gedin, att Renzo Pianos och Richard Rogers museibyggnad ”påminner om Peter Celsings Kulturhus i Stockholm”. Fast Centre Pompidou var och är, vill jag hävda, betydligt radikalare än Celsings sobra glaskonstruktion.

Centre Pompidou i Paris 1977. Foto: IBL

Hur kom det sig att en svensk museiman utsågs till chef? Det president Pompidou ville se realiserat var ”ett kulturcenter som samtidigt var ett museum och ett center för skapande, där bildkonsten är granne med musik, film och böcker”. Här passade Hulténs planer för Kulturhuset i Stockholm perfekt.

En annan anledning torde ha varit att konstens centrum förflyttats från Paris till New York, och Hultén ansågs vara en ledande expert på amerikansk samtidskonst efter de utställningar han gjort på Moderna museet. Hultén hade dessutom, ända sedan 1950-talet, djupa förankringar i franskt konstliv via kretsen kring den inflytelserika Parisgalleristen Denise René.

Under sina åtta år som chef för Centre Pompidou skapade Hultén en rad epokgörande utställningar. Invigningsåret 1977 gjorde han bland annat ”Paris–New York”, 1978 ”Paris–Berlin”, 1979 ”Paris–Moskva” och 1981 ”Paris–Paris”. Fyra stora utställningar som delvis ritade om kartan över 1900-talets konsthistoria. När Hultén 1981 lämnade Centre Pompidou hade han med kraft satt Paris på kartan igen som konstmetropol.

Centre Pompidous 40-årsjubileum uppmärksammas över hela Frankrike. Foto: Centre Pompidou

De flesta av mina besök på Centre Pompidou under åren har handlat om att se olika tillfälliga utställningar, de flesta visade högst upp i huset, på våning 6. Väl där uppe har man en hänförande utsikt över Paris, la ville lumière, som i sin vitgrå skönhet breder ut sig under ens fötter.

Blir man trött i ben och ögon av att vandra runt i utställningarna, så finns där en flott restaurang och bar att slå sig ner i. Centre Pompidou har blivit en populär mötesplats för såväl studenter och konstälskare som turister. Under de 40 år som gått har bortåt 200 miljoner människor besökt Centre Pompidou, och besökssiffrorna tenderar att öka år för år.

Det är bara att gratulera 40-åringen, parisarna och alla vi andra lyckliga som då och då tar oss dit.

Annons
Foto: Jacques Brinon/TT Bild 1 av 7

Centre Pompidou under uppbyggnad 1976.

Foto: Centre Pompidou Bild 2 av 7

Cy Twomblys ”Blooming” visas på Centre Pompidous stora jubileumsutställning med den amerikanske konstnären.

Foto: Centre Pompidou Bild 3 av 7

Dåvarande museichefen Pontus Hultén utanför Moderna museet.

Foto: TT Bild 4 av 7

Centre Pompidou i Paris 2015.

Foto: Kartouchken/IBL Bild 5 av 7

Centre Pompidou i Paris 1977.

Foto: IBL Bild 6 av 7

Centre Pompidous 40-årsjubileum uppmärksammas över hela Frankrike.

Foto: Centre Pompidou Bild 7 av 7
Annons
X
Annons
X