X
Annons
X
Recension

Para knas Para knas – en film som inte borde ha gjorts

Gravt eftersatt dramaturgi, usel dialog och ogrundade rollfigurer – något har gått ordentligt snett med Nikeisha Anderssons långfilmsdebut ”Para knas”.

Roshi Hoss och Ellen Åkerlund. Foto: Folkets Bio

För några år sedan spred sig hajpen kring musikvideoregissören Nikeisha Andersson till Filmsverige. Bolag stod på kö, sades det, för att producera hennes första spelfilm. Om det då verkade något oklart varför, så är det inte lättare att förstå nu när den försenade debuten får simultan premiär på bio och vod. Med ”Para knas” bevisar Andersson bara att det inte fanns någon bäring för hajpen, eller i alla fall att något gått ordentligt snett på vägen. Visserligen finns det en viss kemi mellan Sara och Amida (Ellen Åkerlund och Roshi Hoss), filmens huvudpersoner som med karaktär och utstrålning inte låter sig köras med, som står upp för sig själva såväl i orten som de kommer ifrån som på Stockholms finare adresser.

Här finns inslag som också ryms bland årets bättre svenska filmer. Men ”Para knas” gör inget av det stort uppslagna motsatsförhållandet mellan förort/innerstad (trots påkostat flygfoto), det som till exempel ”Måste gitt” lyckades med; och filmen är aldrig nära den sociala textur som ”Dröm vidare” hade. ”Para knas” lider brist på gestaltning och fungerar inte heller som tillståndsbeskrivning. I stället varvar den musikvideosnabba montage (yta) med manifestliknande sentenser i slow motion (innehåll) där allting kokar ner till pengar; paran som fuckar upp människors moral och skapar ett samhälle av lyckliga och olyckliga idioter.

Foto: Folkets Bio Bild 1 av 2
Foto: Folkets Bio Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X