Annons

She’s wild again tonightPapperstunn text och svajig regi

Shima Niavarani i ”She's wild again”.
Shima Niavarani i ”She's wild again”. Foto: Nonstop

Hennes bitterhet är malplacerad, hans självömkan är kokett och dum. Jan Söderqvist hittar inte någon eller något att ta på allvar i ”She's wild again”.

Under strecket
Publicerad

Strindbergs ”Fröken Julie” – kammarspelet där den morske uppkomlingen duellerar med den härsklystna men vilseförda överklasskvinnan – trampade uppenbarligen hyfsat hårt på diverse ömma 1800-talstår, åtminstone i författarens eget oförstående hemland. Pjäsen refuserades av Bonniers och förblev länge ospelad på svenska scener. Och då är den inte ointressanta frågan om det främst beror på manus eller på vår liknöjda och svårprovocerade samtid att filmen ”She’s wild again tonight” (enligt egen utsaga ”en operation i ’Fröken Julie’”) i så hög grad istället trampar vatten. Och jag lutar nog mer åt det förstnämnda.

Greppet är beprövat. Ett antal skådespelare repeterar en pjäs; filmen följer dessa förberedelser, under vilka de agerande försåtligt glider in i och ut ur sina roller. Vilket – förhoppningsvis – kastar ett klargörande ljus i bägge riktningarna, både på pjäsens och filmens fiktion. Och på något allmängiltigt, om allt vill sig väl. Här befinner vi oss av någon anledning i en ateljé i prettogettot Brooklyn, och om det ligger någon ironi i detta framgår inte riktigt. Regissören är borta, likt greven i ”Fröken Julie”. Och råttorna dansar på bordet.

Annons
Annons
Annons