Annons
X
Annons
X

Pappas nya familj går före den gamla

När Emmas pappa och hans nya fru fick barn förändrades rollfördelningen. Jularna blev aldrig som förr – nu var det den nya familjen som stod i centrum. Emmas svartsjuka handlar om att hon inte har samma tillgång till pappa som sin halvbror.

Svartsjuka i familjen
Lite vid sidan av, så kändes det för Emma när hennes pappa fick barn med sin nya fru.
Lite vid sidan av, så kändes det för Emma när hennes pappa fick barn med sin nya fru. Foto: Carl Bredberg

Svartsjuka i familjen | Del 5

Svartsjuka beskrivs ofta som en mörk, tabubelagd känsla: en emotion full av hat mot rivalen. Men svartsjuka behöver inte innebära dramatiska scener; den kan finnas under ytan på ett subtilt sätt och ändå påverka spel-reglerna, inte minst inom familjen. I måndagens artikel intervjuade Idagsidan psykoterapeuten Charlotta Björklind, som påpekade att det i vissa fall kan finnas fog för svartsjuka. Känslan kan vara en signal på att man faktiskt blir bortvald. Så var det för Emma.

– Det känns som att svartsjukan är väldigt smutskastad, men den kan ju bottna i att man känner sig åsidosatt, säger hon.

Emma är i 30-årsåldern och bor med sin man och dotter i en närförort till Stockholm. Vi träffas på hennes arbetsplats, ett elegant kontor på Kungsholmen. Emma pratar intensivt, men eftertänksamt. Det hörs på rösten vilka delar av hennes historia som gör henne mest berörd.

Annons
X

Ett minne har tydligt etsat sig fast på Emmas näthinna: Hon är 14 år. De sitter vid köksbordet en fredagskväll och äter middag: Emma, lillasyster Sabina, pappa Peter och bonusmamma Åsa. ”Vi har en överraskning, ni ska få en lillebror”, berättar de vuxna. Men maten fastnar i halsen tillsammans med ångesten; varken Emma eller Sabina reagerar med glädje.

– Jag minns hur jag tänkte; nu är det kört. Jag visste att något skulle förändras och att vi aldrig skulle få tillbaka det vi hade,
säger Emma.

Och så blev det. Men, låt oss ta det hela från början. Efter föräldrarnas skilsmässa när Emma var 8 år träffade hennes pappa snabbt en ny kvinna. Emma minns henne som ganska snäll, men distanserad. Emma kände ingen som helst svartsjuka. Pappa ”var ju fortfarande hennes”. Att Åsa däremot var svartsjuk på sin mans döttrar förstod hon först som vuxen.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Det har alltid sagts till hennes försvar, att hon till en början kände sig utanför och inte som en naturlig del av familjen.

    Peter var från början tydlig mot Åsa med att det var döttrarna som kom först. Men Åsa kände sig inte trygg med situationen. Hon ställde allt högre krav – Emmas pappa sa sällan emot. Milstolpen blev halvbrodern -Davids födelse; Emmas föraning om att tillvaron verkligen skulle förändras visade sig ha bäring.

    – Jag blev svartsjuk för att pappa, Åsa och David blev huvudkonstellationen och en familj. Tidigare hade ju jag, Sabina och pappa varit det. Däremot tror jag att Åsas svartsjuka försvann – nu var hon ju herre på täppan.

    Från att ha funnits i periferin blev Åsa familjekärnan. Emma och hennes syster kände sig stegvis alltmer undanskuffade. 

    Emma beskriver julafton som en symbol för den nya eran.

    – Innan fick hon fira jul med hela släkten i egenskap av ”-pappas nya”, nu var det vi som skulle åka hem till pappa och fira jul med henne. Hon klär alltid granen på ett visst sätt, så vi fick inte vara med fast vi ville det.

    På lantstället i Dalarna, där systrarna hade tillbringat alla sina barndomssomrar, kände de sig inte längre lika välkomna. Åsa hade många oskrivna regler, som de försökte följa. 

    Systrarna hanterade den nya familjekonstellationen olika. Emma blev anpassningsbar, var alltid till lags och sa sällan emot. Sabina däremot ansågs vara besvärlig och gjorde tonårsrevolt.

    – Jag såg min syster bli successivt utfasad av Åsa så min överlevnadsinstinkt slog till, jag ansträngde mig för att inte vara till besvär. Vår mamma och min syster är mer lika och hade en egen symbios, jag var mer lik pappa så kanske blev det ännu viktigare för mig att anpassa mig för att få tillgång till honom.

    Och så är det än idag. Emma har en nära relation med sin pappa och han älskar att umgås med Emmas dotter. Ändå försöker de oftast att ses tider när Åsa är upptagen på annat håll. 

    Emma påpekar att ingenting är svart eller vitt, trots allt som har hänt tycker hon på många sätt om Åsa, som i vissa avseenden har ansträngt sig för att få det att fungera.

    – Ur ett barns perspektiv är jag arg på Åsa för att hon kom och sabbade, men det är ju pappa som egentligen har dragit ihop alla men inte tar ansvar för relationerna i familjen.

    Sabina och hennes halvbror David träffas endast någon gång per år vid högtider. Emma står honom nära, men hon tänker ofta på att han hade tryggheten medan hon och Sabina hela tiden var tvungna att kämpa om sin plats.

    – Min svartsjuka mot David handlar om att han fick tillgång till pappa hela tiden och fortfarande kan träffa honom när han vill, säger hon. Pappa, David och Åsa lever sitt eget liv och vi är påkopplade till det med ett långt avtal med villkor. Det bästa Åsa vet är när de är på landet i sin egen lilla bubbla. 

    Rösten skär sig och hon fortsätter:

    – David har fått något som jag så himla mycket önskade, men jag har inga negativa känslor mot honom. Han är supergullig och vettig och det är givetvis inte hans fel på något sätt.

    För några år sedan var Sabina med om en tragisk händelse.
    I samband med det förändrades spelreglerna – åtminstone för en kort period. Emma, Sabina och deras pappa umgicks intensivt. 

    – Det var läkande för oss alla. Vi fick en lång period när vi tre kände oss väldigt nära varandra. Det var som att hämta hem pappa. 

    Peter tog inte lika mycket hänsyn till Åsa när han skulle träffa sina döttrar.

    – Pappa berättade att Åsa kände sig svartsjuk. Han kunde inte styras lika lätt, han anpassade sig för en gångs skull inte lika mycket till henne och var känslomässigt med oss. Hon fick väl tillbaka ”utbölingskänslan” från när vi var små.


    Men, det dröjde inte länge innan rollerna återgick till de gamla. Emma berättar om en konkret situation för ett halvår sedan. Hon hade haft en intensiv jobbperiod vilket resulterade i konstant trötthet och ett stort behov av att vila upp sig. Hon ville komma ut till lantstället i några dagar.

    – Jag hoppades att vi skulle kunna åka dit, pappa och jag. Men jag fick inte för Åsa. Hon orkade tydligen inte med att ha mig där. Trots att jag alltid har varit till noll besvär fick jag inte hjälp när jag för en gångs skull bad om det.

    Även om Åsa ofta sätter agendan för när Emma får träffa sin pappa så har en sak förändrats. Emma säger ifrån mer. Sedan hon själv fick barn har hon inte på samma sätt funnit sig i de dysfunktionella mönstren i familjen.

    – Åsas beteende legitimeras när man finner sig i sin roll. Jag har alltid sett Åsa som min familj. Men det är ofta tydligt att Åsa inte ser mig som sin familj, för så som hon agerar gör man inte mot en familjemedlem.


    Vad tror du att Åsas ageranden beror på?

    – Hon är rädd och otrygg, det finns verkligen förklaringar
    i hennes uppväxt. Hon har ett tungt bagage och jag ser henne som ett offer för det. Det är egentligen jättesynd om Åsa. Men varför ska hennes känslor alltid få bestämma? Hon måste ta ansvar, det gör vi andra. Och det borde hon ha gjort mer när vi var små. Man kan aldrig lägga någon typ av ansvar på barnen. Det är alltid de vuxna som måste ta ansvar.

    Fotnot: Emma, Sabina, Åsa, Peter och David heter egentligen något annat.

    Annons
    Annons
    X

    Lite vid sidan av, så kändes det för Emma när hennes pappa fick barn med sin nya fru.

    Foto: Carl Bredberg Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X