Pappa, jag och folkvagnsbubblan

Det var sommar 1989 och pappas morbror Åke i Åkersberga hade dött. Kvar fanns moster Frida och en signalröd folkvagnsbubbla. Den stod i Åkes garage som var som ett museum. Rödmålade verktyg uppkrokade i snörräta rader på håliga masonitskivor och mitt i tronade den glänsande signalröda från 1969. Som vi skulle få köpa. Jag blev förälskad.

Under strecket
Publicerad
Annons

Första helgen på pappas semester skulle vi åka de 60 milen söderut. Att hyra bil var inte att tänka på, åka tåg snäppet för dyrt och flyg fördes inte ens på tal. Så det blev buss. En nattbuss som det pyste om när dörren öppnades invid viadukten på E4:an i sydligaste Västerbotten. Det lös rött av försommarnatten. Bananer och smörgåsar fanns med när vi travade genom mittgången och nästan längst bak satte vi oss.

Och åkte genom sommarnatten. Pappa och jag. Vi låtsades sova, men inte gick det. Det var ju så spännande. I Söderhamn väntade pensionärer med beiga jackor och uppspärrade otrygghetsblickar. I Sundsvall stod ungdomar och trampade utan packning med blaserade ögon, ängsliga där längst inne.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons