Annons
Illustrationer: Joanna Andreasson
Illustrationer: Joanna Andreasson

Panikslagen ringer Filip, 13, från skolan: ”De är här!”

Flytta är bästa lösningen, sa polisen. Polisanmäl inte, sa BUP. Det är fel, säger jag. Historien om familjen som känner sig tvingade att lämna staden för att deras 13-åring hotas av andra barn gör mig arg.

Uppdaterad
Publicerad

Vi var många föräldrar som med stor förväntan följde med våra barn till skolans första dag i veckan som gick. För Maria och Michael var det extra nervöst. Hur skulle det gå? Deras son Filip skulle börja på en ny skola, och skoldagen skulle pågå till 15. När klockan var 14.56 på måndagen ringde det på Michaels telefon. Han log när han såg att det var Filip, tänkte att hela skoldagen hade gått utan problem och svarade förväntansfullt.

Han hör pojkens panikslagna röst. ”De är här! Han är där ute med åtta personer och väntar på mig!” Det svindlade för Michael, som sprang ut genom dörren, sade att de var på väg, ringde Maria som satt på en kursgård utanför Uppsala men kastade sig i bilen och körde, fort, alldeles för fort, in till centrum och skolan. På skolan hade personalen låst alla dörrar, efter att ha försökt skicka iväg de objudna besökarna och mötts av cigarettrök i ansiktet och hot om inslagna ansikten. Flera lärare ringde polisen.