Annons
X
Annons
X

Panik i partiet

Motvind för S i en ekonomisk kris och med borgerlig regering borde arbetarrörelsen stå stark och enad på första maj. I stället sprider sig partipaniken över fallande opinionssiffror, som faller ännu snabbare efter Wanja Lundby-Wedins AMF-affär. Den mest akuta uppgiften är att hindra en historisk katastrof i EU-valet. På fredag håller Mona Sahlin sitt hittills viktigaste förstamajtal.

På fredag är det första maj, och den som fruktar en lamslagen tillställning kan höja adrenalinhalten med det här tankeexperimentet.

Den 7 juni hålls val till EU-parlamentet. Om mönstret från förra EU-valåret står sig så blir Socialdemokraterna den här gången andra största parti efter Moderaterna.

Det skulle i så fall bryta en snart hundraårig rangordning i svensk politik.

Annons
X

Inte sedan riksdagsvalet 1914 har Socialdemokraterna upplevt hur det är att inte vara största parti i ett nationellt val.

Det skulle också vara en mardröm för Mona Sahlin, som gör sitt första val som partiledare.

Utgången i EU-val är mycket svår att förutsäga, men socialdemokraterna gör alltid dåligt ifrån sig eftersom de har särskilt svårt att motivera sitt folk att gå och rösta. Det gick ovanligt illa för fem år sedan.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    På valdagen i juni 2004 hamnade partiet 12 procentenheter under resultatet i den riksdagsmätning som Sifo gjorde för SvD i april samma år.

    Då låg moderaterna långt efter i opinionen och Socialdemokraterna kunde göra ett uselt val, men ändå bli största parti.

    Men i den Sifomätning för riksdagsvalet som SvD publicerade i söndags skilde det bara fyra procentenheter mellan de två största partierna.

    Även om Socialdemokraterna lyckas bättre i årets EU-val än i det förra, så kan de alltså förlora den ledartröja som efter nästan ett sekel är sammanväxt med partikroppen.

    Det behöver förstås inte alls sluta så. S-optimisterna hoppas att fackföreningsrörelsen ska lyckas EU-mobilisera mot den så kallade Lavaldomen, som inskränker fackens rätt att driva igenom nationella kollektivavtal.

    De EU-engagerade socialdemokrater jag har talat med säger att det var precis vad som var på väg att hända. Men att någonting gick sönder när AMF-affären briserade i LO-borgen.

    Så hur går det? Alla är osäkra. Men säkra på att det får stora inrikespolitiska konsekvenser om Moderaterna blir största parti.

    Inträffar det i Mona Sahlins första val som partiledare kommer hennes fiender i partiet att säga att det är på väg att hända, som alla fruktar mer än något annat.

    Att Socialdemokraterna blir ett parti som de andra.

    En blogg för Sahlin

    Mona Sahlin är ifrågasatt av många, till och med avskydd av en del inom sitt eget parti. Det är inget nytt fenomen för en S-ledare.

    Mona Sahlin var själv under 90-talet gäst när ledande partikamrater i Stockholm som kallades ”Perssonhatare” träffades för gemensamma middagar. Tillställningarna upphörde samma år som Göran Persson rehabiliterade Mona Sahlin politiskt genom att göra henne till minister.

    Men ett antal fenomen skiljer Mona Sahlins situation från hennes företrädares. Ett är att den interna diskussionen om hennes lämplighet förs i full offentlighet, via böcker och framför allt bloggar.

    S-bloggarna gör numera mycket av partiets diskussioner, personkonflikter och skvaller tillgängliga för alla.

    Och som de bloggar, det är som om något av den förtvinande folkrörelsen har återuppstått vid tangentborden.

    I början av oktober eklaterade Mona Sahlin den förlovning med Miljöpartiet som hon senare tvingades utvidga också till Vänsterpartiet. Hon hudflängdes samma dag i S-bloggosfären.

    ”S+MP: Vad i helvete har du skaffat för rådgivare Mona?” och ”SAP har blivit Mona Sahlins nya Barbieklubb” är två rubriker från portalen S-bloggar den 8 oktober.

    Den som skriver in ”mosa mona” i portalens sökfunktion får upp 34 inlägg. De flesta försvarar förstås Mona Sahlin mot partikamrater eller medier som anses driva en kampanj i syfte att skada henne.

    Men bloggarna, även de som försvarar Sahlin, har effekten att den interna debatten om partiledaren aldrig upphör.

    Frågan reproduceras ständigt: duger Mona Sahlin som partiledare?

    En annan skillnad är att diskussionen ofta handlar om Mona Sahlins kompetens. Göran Persson var ofta illa omtyckt i det egna partiet, men hans duglighet var sällan underskattad.

    I höstas skev skrev Lotta Gröning, som är debattredaktör på Aftonbladet, i boken ”Sanning eller konka” att det är en öppen fråga om Mona Sahlin leder Socialdemokraterna i nästa års val.

    ”Det är skrämmande många som är övertygade om att Mona Sahlin inte kommer klara jobbet som partiledare, än mindre som statsminister. Det pågår en inofficiell vadslagning om att hon inte ens sitter kvar på partiledarposten till 2010”.

    Boken betraktas av Mona Sahlins supportrar som ett fegt karaktärsmord. ”En lektion i härskarteknik” skrev S-bloggaren Magnus Ljungkvist med avsmak.

    Ingen av de socialdemokrater som SvD talat med, varken Mona Sahlins vänner eller fiender, kan heller föreställa sig ett partiledarbyte före valet.

    ”Vi är inte folkpartister” påpekar flera indignerat. Det strider mot traditionen. Partiet är ju inte som andra.

    Varför blir hon aldrig förlåten?

    I dag är anläggningen ett spa med Yasuragi och ett dagsbesök med japansk lunch kostar 890 kronor på vardagar.

    Men 1995 var Hasseludden fortfarande LO:s kursgård, och en vacker oktoberdag stod jag och några andra politiska journalister med vice statsminister Mona Sahlin i baren.

    Hon tog en kopp kaffe och rökte en cigarett.

    Bara någon timme senare skulle vi få veta att hon ensam var kvar som kandidat till partiledar- och statsministerposten efter Ingvar Carlsson.

    Sverige var i svår ekonomisk kris och S-regeringen hade i samarbete med Centerpartiet beslutat att sänka sjukförsäkringen och a-kassan. Mona Sahlin resonerade om nedskärningarna.

    ”Nu kan samhället inte göra allt som vi förut låtsades att det kunde”, sa hon och påpekade att man inte heller ska försöka få väljarna att tro det.

    ”Jag tycker att man ljuger om man låter intala människor att det kan bli som förr. Det blir aldrig som det var förr. Det är till och med bra på många sätt.”

    Nyckelmeningen för den som vill förstå Mona Sahlins komplicerade relation till delar av sitt parti är nog den sista: ”Det är till och med bra på många sätt”.

    Medan andra ledande Socialdemokrater beklagade sig över de åtgärder man tvingades vidta, hade Mona Sahlin ofta en offensiv utgångspunkt.

    Sanningen är ju att vårens skärmytsling med Wanja Lundby-Wedin i samband med AMF-affären hamnar en bit ner på listan över Mona Sahlins fajter med LO och partivänstern.

    Som nybliven arbetsmarknadsminister fick hon 1990 lägga fram förslaget om pris- och lönestopp. Som partisekreterare fyra år senare försvarade hon införandet av en karensdag för den som är hemma med sjukt barn.

    Mycket av det som hennes kritiker fortfarande håller emot Mona Sahlin har hon inte varit ensam om att besluta. Men ”ideologiskt opålitlig” ett uttryck som än idag dyker upp när man talar med Sahlins kritiker, som minns alla hennes politiska positioner.

    Innan Sahlin utsågs 2007 läste den skånske LO-basen Claes Bloch upp hela brottskatalogen för Sydsvenskan.

    ”Hon är för högerinriktad. Det är det jag har svårt för. Hon ville göra om arbetsrätten. Försämra anställningsskyddet. Försämra medbestämmandelagen i småföretagen. Och hushållsnära tjänster”.

    I baren på Hasseludden tolv år tidigare häpnade jag över att Mona Sahlin tog risken att utmana sitt parti ideologiskt innan nomineringsprocessen var avslutad.

    ”Det blir aldrig som det var förr. Det är till och med bra på många sätt”.

    Dagen efter hade Expressen den här rubriken på förstasidan: ”Mona på shoppingrunda med statens kontokort ”.

    Världens mest framgångsrika parti

    Du kanske säger Volvo, mörkret, Nobelpriset, skattetrycket, Abba eller fri sex. Om någon frågar mig vad som utmärker Sverige så säger jag Socialdemokratiska arbetarepartiet.

    Det finns en rad olika sätt att beskriva partiets politiska dominans i Sverige. Ett är att påpeka att Socialdemokraterna har styrt Sverige 65 av de senaste 77 åren. Ett annat är att lyfta fram motståndarnas tillkortakommanden.

    Före förra valet gjorde jag en jämförelse med ett antal västländer. Jag tog reda på hur stor del av tiden efter andra världskriget som partier till höger om mitten hade innehaft posten som regeringschef.

    Listan såg ut så här:

    Tyskland: 65 procent

    USA: 53 procent

    Danmark: 42 procent

    Norge: 33 procent

    Kanada: 27 procent

    Sverige: 15 procent

    Någon som tycker att den svenska borgerligheten har gjort bra ifrån sig?

    Politik handlar om att vinna val och erövra regeringsmakten. I den grenen hör de svenska Socialdemokraterna till de allra bästa i den demokratiska världen, kanske i konkurrens med de dominerande partierna i Japan och Mexiko.

    Det är mot den bakgrunden som upphetsningen och nervositeten i partiet måste förstås. Det är fallhöjden som skrämmer.

    Frågan som jagar Socialdemokraterna när det går dåligt är alltid den här: är det över nu?

    Ett parti lite mer som andra

    Många borgerliga politiker har genom åren förutsett slutet för socialdemokratins dominans. Men det har varit lite som med Jehovas vittnen: undergången vill aldrig riktigt komma.

    Men om man tittar på de strukturella faktorer som ligger till grund för Socialdemokraternas styrka så blir en sak uppenbar.

    Flera av dem är nu svagare än någonsin. En del är partiledarens ansvar, en del beror på andra krafter i partiet och en del på de politiska motståndarna.

    · S som ensam regeringsbildare

    Socialdemokratisk enpartiregering är det svenska normaltillståndet, och det har varit partiets kanske viktigaste strategiska tillgång. Mona Sahlin gav upp den när hon före–- slog alliansen med miljöpartiet i oktober.

    Det kan ha varit nödvändigt, men inte gratis. I den nu avpolletterade kretsen runt Göran Persson talar flera om att Sahlin gjorde ett ”historiskt strategiskt misstag”.

    Hon skulle ha väntat, en koalitionsregering med Vänster- och Miljöpartiet hade kunnat förhandlas fram efter valet, utan att ge väljarna besked på förhand.

    Så hade Göran Persson tänkt göra 2006, berättar han i sina memoarer.

    Men, och det kan vara värt att minnas: memoarerna skrev ju Persson för att han förlorade valet.

    Förändring: Negativ.

    Ansvarig: Mona Sahlin

    · Regeringsduglighet

    Hänger nära ihop med förra punkten: Den svenske nationalekonomen Torsten Persson har studerat ett stort antal länder och visat att regeringskoalitioner innebär slappare budgetdisciplin än enpartiregeringar, även i minoritet.

    Därmed gick en fördel gentemot borgerligheten förlorad, mitt under brinnande finanskris.

    Dessutom är nog sällskapet problematiskt för ett parti som vill signalera regeringsduglighet till en bred publik.

    Synovate mätte för ett år sedan väljarnas uppfattning om partiernas karaktärsdrag. Den näst oftast nämnda egenskapen för Vänsterpartiet var att ”de har en politik som bygger på önsketänkande”.

    För Miljöpartiet hamnade önsketänkandet först på tredje plats. Efter ”vacklar hit och dit”.

    Förändring: Negativ.

    Ansvarig: Mona Sahlin

    · Blockpolitiken

    En av socialdemokratins stora styrkor har varit att man har lyckats splittra borgerligheten, genom att S-regeringar har erbjudit samarbete över blockgränsen. Mona Sahlin försökte hålla en dörr öppen, genom att ingå en långsiktig allians med bara miljöpartiet. En tvåpartikoalition skulle ha haft betydligt större förutsättningar att söka samarbete med mittenpartierna i något extraordinärt läge.

    Situationen som ligger närmast till hands är om Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare i riksdagen.

    Men ett antal partidistrikt och LO-företrädare tvingade Mona Sahlin att bjuda in Vänsterpartiet, och blockpolitiken blev därmed absolut.

    Det innebär också att Sverige får något som påminner om ett tvåpartisystem. Statsvetarna Carl Dahlström och Johannes Lindvall introducerade häromåret amerikansk forskning som pekar på att tvåpartisystem gynnar högeralternativ. Förklaringen skulle vara att medelklassen, där de avgörande väljargrupperna finns, i ett val med bara två alternativ lutar åt höger.

    Dahlströms och Lindvalls råd till Socialdemokraterna var därför att i första hand eftersträva splittring på den borgerliga sidan.

    Förändring: Negativ.

    Ansvariga: Parti- och LO-företrädare.

    · Motståndet

    Jo, en svag och splittrad borgerlighet har varit ett så permanent inslag i svensk politik att det kvalar in som en strukturell faktor.

    Ett exempel från mitten av 90-talet: under Göran Perssons första år som statsminister var oppositionsledaren Carl Bildt inte i Sverige. Moderatledaren lät en vikarie hoppa in medan han utförde sina uppdrag på Balkan.

    Med den uppskruvade temperaturen i svensk inrikespolitik i dag är tanken lätt svindlande.

    När den borgerliga alliansen bildades inför förra valet ändrades spelplanen, och egentligen är alla punkterna ovan ett resultat av att Socialdemokraterna har anpassat sig efter de borgerligas strategi.

    Förändring: Negativ.

    Ansvariga: Den borgerliga alliansen

    · LO som valarbetare

    Wanja Lundby-Wedins förtroende hos medlemmarna skadades av AMF-affären. Kan LO ändå leverera väljare till Socialdemokraterna? EU-valet blir ett första test.

    Men LO-motorn hackar också av andra skäl. Det intima samarbetet har gjort att Socialdemokraterna har kunnat använda världens högsta fackliga organisationsgrad för att mobilisera i valrörelserna.

    Men LO tappar medlemmar. Dels för att strukturen på arbetsmarknaden förändras och det finns färre jobb i arbetaryrkena. Ovanpå det har regeringens förändringar i a-kassan fått många att fly facket.

    1993 var organisationsgraden bland arbetare 86 procent, förra året bara 71 procent. Sociologen Anders Kjellberg vid Lunds universitet säger att ett ras liknande de senaste åren inte har inträffat sedan storstrejken 1909.

    Förändring: Negativ.

    Ansvariga: Wanja Lundby-Wedin, regeringen.

    Lägg till det här att Socialdemokraternas medlemsantal har sedan mitten av 90-talet har långt mer än halverats, i fjol nådde man med ett nödrop över 100 000-strecket.

    Socialdemokraterna har fortfarande flest medlemmar av riksdagspartierna, men har blivit lite mer som de andra.

    Ett kvinnligt mandat

    Perssonepokens gamla strateger viskar gärna om Mona Sahlins tillkortakommanden, men glömmer ofta att hon tillsattes på ett tydligt antimandat.

    Hon skulle framför allt vara allt som Göran Persson inte var. Partiet var plågat till bristningsgränsen av företrädarens manér och självtillräcklighet.

    Till och med Perssons närmsta rådgivare/medarbetare/torped Pär Nuder berättar i sin bok om hur deras relation förändrades efter att Persson hade kränkt honom på ett regeringssammanträde.

    Också många väljare hade fått nog. I valet 2006 stötte Göran Persson bort väljare från Socialdemokratin, rakt in i armarna på alliansen. När statsvetarna undersökte saken hänvisade 15 procent av blockbytarna explicit till Göran Persson.

    Mona Sahlin gick alltså till partiledarval under parollen ”laget, inte jaget”. Politiken skulle utmejslas i rådslagsprocesser, inte i partiledarens hjärna eller innersta krets.

    Törstande socialdemokrater beställde in interndemokrati, men nu när den står på bordet är de inte särskilt intresserade.

    I dag efterlyser många i stället att partiledaren ska ge tydliga politiska besked, som kan ställas mot regeringens.

    Den unga riksdagsledamoten Maryam Yazdanfar bloggade i mars om hur snabbt stämningen i partiet har förändrats, och vänts emot Mona Sahlin.

    ”Öppna demokratiska processer betyder numera att partiledaren är slapphänt. Ett breddat ledarskap innebär idag tydligen att partiordförande inte har några egna åsikter och därför lejer ut alla viktiga frågor på andra. Och en tydligare kommunikativ förmåga har degraderats till att hon pratar för släpig stockholmska”.

    Upphängt på könsstereotyper kan man säga att Mona Sahlin fick uppdraget att ersätta ett manligt auktoritärt ledarskap med ett mer kvinnligt, lyssnande och kommunicerande. Och har svårt att få respekt när hon nu gör det.

    Hittills har Mona Sahlin inte försökt toppstyra partiet sakpolitiskt, utom i skolfrågan där hon piskade igenom en anpassning till borgerlig betygspolitik.

    Något annat hade väl varit outhärdligt: alla socialdemokrater som kan läsa interna opinionsmätningar vet att skolfrågan har gynnat de borgerliga bland mittenväljarna.

    Men ur det stora rådslaget om jobben, frågan som avgjorde förra valet, tickade det nyligen ut en i huvudsak traditionell socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik.

    Om Mona Sahlin menar allvar med att lyssna på medlemmarna kommer det att påverka partiets politiska program.

    Medlemmarna står nämligen alltid till vänster om partistrategerna. Och nu samarbetar partiet dessutom med Vänsterpartiet.

    Partiet kan alltså mycket väl ta ett steg till vänster, under den gamla högerförnyaren Mona Sahlins ledning. Det är en historisk ironi.

    Mona Sahlins svåra uppdrag

    Sedan hon blev partiledare har Mona Sahlin vunnit regeringsmakten i alla Sifo-mätningar. Men kurvan pekar brant nedåt, och de senaste veckorna vänsterblocket varit mindre än regeringspartierna hos några opinionsinstitut.

    Fallet har varit dramatiskt och parallellt med den ekonomiska krisen, som hittills bara skadat Socialdemokraterna. Mona Sahlins egna förtroendesiffror är usla.

    Ingen svensk partiledare har checkat in med så mycket problematiskt personligt bagage som Mona Sahlin. Det handlar både om hennes politiska åsikter och privatekonomiska historia.

    Och som jag har försökt visa har heller ingen svensk S-ledare stått inför en svårare partiuppgift än vad Mona Sahlin nu gör.

    Hon är dessutom den första S-ledare i modern tid som får partiledarjobbet i opposition. Alla hennes företrädare har samtidigt iklätt sig statsministerämbetet. Det underlättar arbetet med att bygga upp ett förtroende hos väljarna.

    Just den personliga förtroendefrågan väntas bli viktigare än någonsin i nästa val, då det faktiska tvåpartisystemet kommer att ytterligare rikta ljuset mot de två blockledarna, Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.

    På fredag talar S-ledaren i Malmö. Det blir hennes viktigaste första majtal i en redan mycket lång partikarriär, och hon bär på en oerhörd börda.

    Mona Sahlin måste föra världens mest framgångsrika parti tillbaka till makten.

    Misslyckas hon och blir avsatt eller avgår så blir det snabbaste partiledarskiftet i Socialdemokraternas historia. Det skulle också göra partiet lite mer som andra.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X