Pandemin ger tid för det som glömts bort

Fizza Hasan har under pandemin äntligen fått njuta av sin trädgård. Nu håller hantverkare på att bygga en scen i iden, där lokala kulturutövare ska kunna sätta upp föreställningar.
Fizza Hasan har under pandemin äntligen fått njuta av sin trädgård. Nu håller hantverkare på att bygga en scen i iden, där lokala kulturutövare ska kunna sätta upp föreställningar. Foto: Mobeen Ansari

Pandemin har orsakat oändlig smärta och sorg, men har också gett nya perspektiv. För Maha Mussadaq innebar pandemin att hon till slut fick sörja sin pappa – för Fizza Hasan att hon äntligen kunde njuta av sin trädgård.

Under strecket
Publicerad
”Tidigare hann jag inte ens uppskatta maten”, säger Fizza Hasan som nu har börjat tycka om att laga mat.

”Tidigare hann jag inte ens uppskatta maten”, säger Fizza Hasan som nu har börjat tycka om att laga mat.

Foto: Mobeen Ansari
Nu har Fizza Hasan tid att gå ut i pauserna mellan lektionerna. Tidigare hade hon under provperioderna knappt tid att gå ut innan skymningen.

Nu har Fizza Hasan tid att gå ut i pauserna mellan lektionerna. Tidigare hade hon under provperioderna knappt tid att gå ut innan skymningen.

Foto: Mobeen Ansari
Fizza Hasan håller lektioner på distans, och tror att en del av undervisningen kommer att fortsätta vara det även efter pandemin.

Fizza Hasan håller lektioner på distans, och tror att en del av undervisningen kommer att fortsätta vara det även efter pandemin.

Foto: Mobeen Ansari
”Distansundervisningen har gjort det tydligt att mycket av det vi fokuserade på i skolan var onödigt. Vi hade exempelvis regler för vilken penna eleverna fick använda! Nu har vi kunnat koncentrera oss på det viktiga: innehållet”, säger Fizza Hasan.

”Distansundervisningen har gjort det tydligt att mycket av det vi fokuserade på i skolan var onödigt. Vi hade exempelvis regler för vilken penna eleverna fick använda! Nu har vi kunnat koncentrera oss på det viktiga: innehållet”, säger Fizza Hasan.

Foto: Mobeen Ansari
Zehra Abid

Zehra Abid

Foto: Privat
Mobeen Ansari

Mobeen Ansari

Foto: Privat
Annons

En morgon i Fizza Hasans hus på kullarna runt Islamabad är som en intensivkurs i humaniora. Hon är lärare i engelska och från sitt studierum talar hon med sina elever om en nigeriansk pjäs. Den handlar om religiös skenhelighet och eleverna på andra sidan skärmen drar paralleller till Pakistan. I en annan del av huset förklarar Fizzas vän Amman för sina sociologistudenter hur färgen röd både kan betyda skönhet och rädsla. På en av terrasserna sitter Fizzas dotter Zainab djupt försjunken i en historielektion samtidigt som hon smuttar på en kopp nymalet kaffe.

Alla är väl placerade för att vara tillräckligt nära routern och samtidigt någorlunda avskilda för att inte störas av varandra.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons