Annons

Dick Harrison:Pandemier är alltid ”någon annans fel”

Liftkö i Flachau i Österrike. Är corona skidturisternas fel?
Liftkö i Flachau i Österrike. Är corona skidturisternas fel? Foto: Halvard Alvik/TT

Av alla reaktioner som vi kunnat bevittna under den pågående pandemin är jakten efter syndabockar den mest förutsägbara. Det såg likadant ut under pestens härjningar, när syfilis började spridas och under aidsutbrottet.

Under strecket
Publicerad

I hela den coronahärva som har omsvept världen sedan i våras finns det en aspekt som närmast har formen av en bumerang: jakten på syndabockar. Var det kinesernas fel? Om de inte slarvat med övervakning och ignorerat tidiga rapporter hade allt kunnat gå väl. Eller italienarnas? Eller svenska skidturister som först åkte till Alperna, mellanlandade i Stockholm och sedan spred smittan vidare till Åre?

Det ligger något tidlöst mänskligt i att leta efter någon att skylla på. Redan under digerdödens 1300-tal fungerade detta oerhört effektivt. Man skyllde på judar, dominikaner, stockholmare (om man bodde på Gotland), fattiga tiggarbarn från grannbyn, och så vidare – det enda som krävdes för att bli misstänkt för smittspridning var att man var främling, att man avvek från mängden. I de värsta fallen resulterade syndabocksjakten i massmord, som när tiotusentals judar brändes levande i 1349 års Tyskland. Man uppförde skjul i vilka judarna låstes in, och sedan satte man eld på allt. De som sökte ta sig ut ur det brinnande infernot slogs ihjäl med påkar.

Annons
Annons
Annons