Annons

Alan Asaid:Pañcatantra – att få pli på korkade prinsar

Illustration från 1354 i en syrisk översättning av ”Pañcatantra” (till höger).
Illustration från 1354 i en syrisk översättning av ”Pañcatantra” (till höger).

Hur överlever man i ett samhälle där falluckan när som helst kan öppna sig under fötterna på en? ”Pañcatantra”, en uråldrig indisk fabelsamling på vers och prosa, vet besked. Den sägs ha skrivits för odugliga prinsar, men skänker fyndigt fabulerande vardagstips för alla.

Under strecket
Publicerad

Det gick till ungefär såhär: Någonstans i södra Indien låg staden Mahilāropya. Där styrde en kung som hette Amaraśakti, en i allt förmodat givmild och belevad karl. Tyvärr hade han fått tre tröga söner på halsen. Dessa, Vasuśakti, Ugraśakti och Anekaśakti, var utrustade med även för prinsar sällsamt klena förstånd. Tydligen uppvisade avkomman en särskild idioti ifråga om statskonst och den arme kungen fattade nog att ingen av dem dög att trona. Sedan han hängfärdigt beklagat sakernas tillstånd samt skvätt några verser över sädens olyckliga facit – ”Bättre missfall, / bättre avstå från samlag vid rätta tillfällena, / bättre en dödfödd son, / bättre, ja faktiskt, att en flicka föds, / bättre en ofruktsam hustru, / bättre gå ut i det hemlösa livet – / än att få en oförståndig son” – kallade kungen samman sitt råd och frågade vad som kunde göras. Majestätet tipsades då att städsla en pedagogiskt driven 80-årig brahmin vid namn Visnuśarman. Denne erbjöds rundlig lön för sina tjänster, tackade först nej, men tog sig av misskund an de dumma prinsarna och lät dem undergå en speciell form av intellektuell tuktan, förment framtagen för att få pli på blåblodiga glin.

Sådan, berättas det, är den helt eller delvis fiktiva upprinnelsen till ett av den indiska litteraturens, och världslitteraturens, mest spridda, inflytelserika och konstnärligt bestående verk: ”Pañcatantra”, en uråldrig fabelsamling på vers och prosa med etisk-didaktiska syftemål, där ibland människor men oftast förmänskligade djur i diverse illustrativa göranden och låtanden får belysa en räcka lämpliga, och mindre lämpliga, sätt att hantera livet. Målgruppen må ursprungligen ha varit prinsar men strängt taget talar verket till var och en som erfarit imbecilla översåtars nycker, ansatts av slemma vedersakare eller bara försökt betvinga högst egna skevheter och villor. 

Annons
Annons
Annons