Annons

Karl Steinick:Pan Am Building ett argument för modernismen

I slutet av 50-talet restes Pan Am Building på Manhattan. Bygget skapade en våldsam debatt där kritikerna pekade på de oerhörda trängselproblem som skulle uppstå vid Grand Central och längs Park Avenue. Men skyskrapan blev en framgång och lever vidare som MetLife Building.

Under strecket
Publicerad

Den moderna arkitekturen dog den 15 juli 1972, två minuter över halv fyra på eftermiddagen. Frånfället ägde rum i St Louis. Detta hävdade arkitekturhistorikern Charles Jencks några år senare, men han var å andra sidan ute efter att lansera postmodernismen så det är kanske inte konstigt att han försökte slå fast när modernismens livslopp definitivt var över. Den händelse han ansåg markerade slutpunkten var när delar av bostadskomplexet Pruitt-Igoe, ritat av Minoru Yamasaki, sprängdes som ett led i saneringen av ett nedgånget område, byggt i början av 50-talet.

Om man får tro Jencks var dödsfallet väntat. Modernismen hade utsatts för ständiga attacker under ett decennium, bland annat av Jane Jacobs, författare till ”The Death and Life of Great American Cities” (1961), en bok som fick stor betydelse för den kritiska debatten om städernas utveckling under 60-talet. Att det finns arkitekter som bekänner sig till modernismen är inget skäl att tro att den fortfarande är i livet, slog Jencks glatt fast innan han sedan gick över till att beskriva allt det nya vars barnmorska han gärna ville se sig som. Och för all del, hans ”The Language of Post-Modern Architecture” (1977) kom att uppfattas som ett slags födelseattest och uppgifterna i den inledande dödsrunan citerades flitigt och betraktades som sanna, åtminstone i symbolisk mening.

Annons
Annons
Annons