Annons
Recension

Snö Pamuk knyter ihop trådarna

”Snö” har den dubbla karaktären av politisk roman och bildningsroman. Orhan Pamuk för samman flera teman och tendenser från sina tidigare böcker när han skildrar en vinddriven poets väg till försoning. Ännu en utsökt roman av en av samtidens mest betydande författare, konstaterar Magnus Eriksson.

Publicerad
Orhan Pamuk tilldelades tidigare i år den tyska bokbranschens fredspris. I slutet av september besöker han Bok & Bibliotek i Göteborg.
Orhan Pamuk tilldelades tidigare i år den tyska bokbranschens fredspris. I slutet av september besöker han Bok & Bibliotek i Göteborg.

Den turkiske författaren Orhan Pamuk har på skilda sätt analyserat modernitetens problem i en serie egensinniga pastischer. Hans romaner kretsar ofta kring en gåta. I mästerverket ”Den svarta boken”, utgiven på svenska 1994, lät han en kvinnas försvinnande vara utgångspunkten för en vindlande historia där även staden Istanbul förvandlades till en gåtfull skrift. Allt blev till tecken för något annat, citat från andra tider och sammanhang, i Pamuks suveräna syntes av Sherlock Holmes och Walter Benjamin.
I sin genombrottsroman ”Det tysta huset” gav han en mer rätlinjig och smärtfyllt pregnant allegori över Turkiets moderna historia, medan Pamuks förra roman ”Mitt namn är Röd” i närmast krönikeartad form tolkade de teologiska striderna kring religion, konst och individualitet på 1500-talet. Många jämförde den med Umberto Ecos ”Rosens namn”, men en sådan jämförelse är alltför lättviktig. Pamuks hädiskt vällustiga lek med fiktions- och realitetsuppfattningar påminner mer om ”Satansverserna”.

Orhan Pamuk tilldelades tidigare i år den tyska bokbranschens fredspris. I slutet av september besöker han Bok & Bibliotek i Göteborg.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons