Annons
X
Annons
X

Pålsson färgas av sin egen ideologiska övertygelse

REPLIK | SKOLAN

Skoldebatten i Sverige förs till största delen av människor som saknar kunskap om den verkliga klassrumsverksamheten. Margareta Pålssons (M) debattinlägg (SvD Brännpunkt, 15/9) är ett tydligt exempel på detta.

Pålsson utnyttjar sitt debattutrymme till att driva tesen att pedagogiken i skolan måste vara dokumenterat effektiv. Det är forskningsresultat och inte ideologi som ska styra pedagogiken. Det är ett klokt påstående. Men finns det någon lärare eller annan person med insikt i skolverksamheten som inte delar denna ståndpunkt?

Pålsson hävdar vidare, helt i linje med sin politiska övertygelse, att skolan sedan länge varit slav under vänsterns flumpedagogik, och att det är här man kan hitta förklaringen till skolans misslyckande. Hon påstår också att regeringen nu har lagt grunden för en helt ny skola och därmed också för en pedagogik som står helt fri från ideologi och som enbart vilar på evidensbaserade metoder. Hennes resonemang övertygar dock inte.

Annons
X

Ett av de forskningsprojekt som verkar ha gjort stort intryck på Margareta Pålsson är ”Framgångsrika skolor.” Hon redovisar i sin artikel några av de slutsatser som man kommit fram till i detta projekt. Hon framhåller bland annat att det är viktigt att ställa höga krav på eleverna, att man som lärare ska vara ledare i klassrummet, att man ska följa upp elevernas prestationer, och att man ska aktivera varje elev under lektionerna. Tror Pålsson på allvar att det finns någon lärare i Sverige som inte känner till detta? Det blir inte bättre av att hon sedan ställer dessa forskningsresultat mot det hon karaktäriserar som oppositionspolitik, där ökade resurser och mindre elevgrupper framhålls som lösningen på problemen; Pålsson menar att dessa åtgärders effektivitet saknar förankring i forskning.

Det krävs inga forskningsresultat för att inse att det är just mindre elevgrupper och ökade resurser i skolan som är precis de förutsättningar som krävs för att läraren ska kunna vara en god ledare och se varje elev, för att läraren ska kunna individualisera sin undervisning, och för att han eller hon ska kunna ställa höga krav på eleverna som sedan också följs upp på ett bra sätt. Det handlar inte om politisk åskådning utan om sunt förnuft.

Det finns ingen motsättning mellan att ge skolan ökade resurser och att använda sig av en effektiv pedagogik; tvärtom kan det vara så att det ena ger förutsättning för det andra. Om man genom omfattande studier konstaterat att en viss medicin är verksam, så måste man också ge patienten medicinen för att han eller hon ska bli frisk. Det räcker inte med att luta sig mot de evidensbaserade resultat som visar medicinens förträfflighet. Man måste också öppna penningpungen och köpa in den. Det är inte svårare än så.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Sveriges skolansvariga politiker borde vara ute mer i skolorna. Då skulle de märka att vi lärare har bra koll på vad vad som fungerar i klassrummet. Vi träffar elever varje dag. Skulle någon metod visa sig helt förkastlig så är det också det vi gör snabbt: förkastar den. Att föreställa sig att vi lärare år efter år skulle hålla fast vid en pedagogik som inte fungerar eller är effektiv är både naivt och på samma gång en nedvärdering av oss som professionella yrkesutövare.

    För oss lärare är det största bekymret snarare att vi allt för ofta ställs inför valet mellan de metoder vi vet fungerar, och de metoder vi har resurser att använda oss av. Står man inför en klass på drygt trettio elever spelar det ingen roll hur mycket man vill se och aktivera varje elev, ge var och en av dem uppgifter som är anpassade efter just deras behov, följa upp deras prestationer och så vidare. Problemet är inte lärarens bristande ledarskap, bristfälliga pedagogiska metoder, eller för den delen obefintlig, undermålig eller ideologiskt färgad pedagogisk forskning. Det verkliga problemet är inget annat än politikernas bristande förmåga att inse vad som krävs för att skapa en bättre skola.

    Jag tror det är svårt att hitta en enda lärare som inte skulle skriva under på att ökade resurser i allmänhet och mindre elevgrupper i synnerhet skulle vara väldigt goda förutsättningar – om än inte de enda – för att lyfta varje barn och ungdom i Sverige till toppen av sin individuella förmåga. Men istället för att erkänna detta självklara faktum gör Margareta Pålsson precis det hon vill komma ifrån: hon låter sin ideologi påverka pedagogiken i skolan.

    DANIEL SANDIN

    gymnasielärare och skribent

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X