Annons

Håkan Arvidsson:Palmehatet en produkt av ett förvandlat folkhem

Nguyen Tho Chan och Olof Palme protesterar mot Vietnamkriget i Stockholm 21/2 1968.
Nguyen Tho Chan och Olof Palme protesterar mot Vietnamkriget i Stockholm 21/2 1968. Foto: Bo Schreiber/SvD

”Klassförräderiet”, den utpräglat polemiska hållningen och ambivalensen till tidens radikala opinionsvindar gjorde att Olof Palme inte saknade inhemska fiender, vare sig till höger eller vänster. Så varför inledde Palmeutredningen med att söka efter en syndabock bland utländska proteströrelser?

Under strecket
Publicerad

För 34 år sedan, den 28 februari 1986, föll Sveriges dåvarande statsminister offer för en mördares pistolkula på Sveavägen i centrala Stockholm. Mordet skakade Sverige och väckte även internationellt uppseende. Ett mord på en statsminister är alltid uppseendeväckande, men Olof Palme var inte bara svensk regeringschef, han var också en internationellt känd politiker, om än med ett kluvet anseende. Det gällde också hans ställning i svensk opinion. Olof Palme var såväl beundrad och älskad som föraktad och hatad. Omdömet om honom följde vanligen människors politiska sympatier, men inte alltid. Genom sin skarpa personlighet skaffade han sig både sympatier och antipatier långt utanför sin politiska hemvist.

Mordet fick efterskalv som förstärktes av att polisutredningen urartade till ett rent haveri, och kom att förbli ett sådant. Oförmågan att finna en gärningsman eller fastställa ett motiv har lämnat ett öppet sår – ett sår som infekterats av den svenska polisens direkt anstötliga inkompetens. Utredningen leddes redan från början fel, då Hans Holmér, på oklara grunder, riktade huvudmisstanken mot kurdiska PKK. Tvärtemot all statistisk insikt att de flesta mord har sin upprinnelse inom den närmsta kretsen inledde Holmér sin spaning med att leta i de mest avlägsna snåren i Olof Palmes kontaktnät. Och även om Palme var en politiker med markant internationell profil förefaller det ändå långsökt att leta en syndabock bland utländska proteströrelser. Det hade varit mer rimligt att börja sökandet bland svenska högernationella strömningar.

Annons
Annons
Annons