X
Annons
X
Recension

Olof Palme – en pjäs från Sverige Palmebild utan skärpa

Han föddes 1927 i en välsituerad familj men kom att göra en omvänd klassresa – från Östermalm till en enkel förortsvilla. Han var idealist och intelligensaristokrat som fick bära bördan av ett sekel av socialdemokrati – symboliskt nog ändå alltid med amerikanska kalsonger, som han vant sig vid under USA-åren. Han skrev dikter, njöt av att bruka talarstolen som retorisk tribunal. Och möjligen led han av sin roll: att vara påtvingat folklig, enkel och landsfaderlig.

Det påstås ju att man för att skärpa mörkerseendet ska titta bredvid föremålet. Det är så Lucas Svensson gör när han skriver berättelsen om interaktionen mellan Olof Palmes person och politiska liv. Han skildrar en mängd olika samtal där huvudpersonen aldrig egentligen artikulerar sin vilja – utan kämpar för att på något sätt hitta nivåer som fungerar. Själv framstår han som ett slags mysterium och främling, en existentialist som kastar sig mellan medkänsla och hybris.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X