Recension

HerrgårdenPalm visar att allegorin ännu lever

Under strecket
Publicerad
Annons

En handfull personer med oklara inbördes förhållanden befinner sig på flykt i en namnlös geografi. Landet personerna rör sig igenom är i upplösning, byar är nedbrända och husen ligger i ruiner. Det handlar om att överleva, och därför också om att samarbeta - även om gruppen hemsöks av misstänksamhet, tvivel och konflikter.
Efter den långa vandringen genom skogen når man plötsligt och oväntat fram till vad som skulle kunna misstas för en hägring. En gammal, till synes obebodd, herrgård - med löften om tak över huvudet, värme och kanske till och med mat. Förväntningarna överträffas med råge. I en värld där allt annat döms till förstörelse är huset på ett närmast kusligt sätt helt intakt. Välskött, ordnat, vackert och fullt av allt som resten av befolkningen lider brist på.
Det kunde ha varit en idyll. Om inte herrgårdens ägarinna efter en tid uppenbarar sig. Och om inte gruppens inneboende konflikter och vars och ens hemligheter
långsamt men obarmhärtigt tvingats upp till ytan.
Så ser upptakten till Anna-Karin Palms senaste roman Herrgården ut. Det är spännande och oerhört flott gjort, även om omslagets karakteristik av boken som en ”existentiell rysare” leder tankarna lite fel. Här finns inslag och kvaliteter som kan få en att associera till såväl kriminalroman som till rysare, men de gåtor som här ska besvaras är av en helt annan art. De rör berättelsens fundamentala byggstenar.

Vilka är egentligen de här personerna? Var befinner de sig och varför flyr de? När utspelar sig berättelsen? Vad representerar herrgården? Kan vi lita på romanens berättare, som tillika är en av personerna i gruppen som annekterar huset? Palm aktiverar skickligt läsarens hermeneutiska begär och portionerar ut information, svar och nya frågor på ett sätt som verkligen binder läsaren vid berättelsen.
Två läsarter kämpar på ett produktivt sätt med och mot varandra genom hela romanen. Å ena sidan har vi en skildring av ett land i sönderfall, härjat av
ett inbördeskrig som genom bestialiska handlingar förvandlar tidigare grannar till dödsfiender. Associationer till krigen på Balkan är naturligtvis oundvikliga. Å andra sidan genomsyras hela romanen av en starkt allegorisk överbyggnad. Personerna framstår ibland som brickor i ett spel som befinner sig på en annan och mera abstrakt ort än det krigshärjade Europa.

Annons
Annons
Annons