Annons
Recension

MurenOväntade turer i palestinskt drama

Under strecket
Publicerad
Efter reklamen visas:
Filmtrailers

Muren

Regi
Hany Abu-Assad
Genre
Drama
Medverkande
Adam Bakri, Leem Lubany, Waleed Zuaiter, Samer Bisharat, Iyad Hoorani
Längd
1 tim 36 min

Från 15 år.

Betyg: 4 av 6

**Premiären av **operan ”The death of Klinghoffer” möttes i veckan av judiska protester i New York. Men trots att den palestinska filmen ”Muren” på förhand även den skulle kunna bli en brandfackla klarar sig biobesökarna högst troligen från slagord.

Den israelfödde arabiske regissören Hany Abu-Hassad har visat sig vara en mästare på att göra film ur ett palestinskt perspektiv utan att vara en nagel i Israels öga. Kanske för att han låter bli de politiska slagorden och fokuserar på kärlek, vänskap och tillit.

Hans förra film, ”Paradise now”, belönades inte bara med en Golden Globe och en Oscarsnominering utan även med ett israeliskt erkännande, trots att den handlar om två självmordsbombare. I denna hans senaste film möter vi tre andra unga palestinska män, knutna till al-Aqsa-martyrernas brigader, som övar prickskytte i skogen. Omar (Adam Bakri) är filmens centralgestalt som varje dag, med risk för sitt eget liv, tar sig över Israels mur på Västbanken för att träffa sina vänner och Nadia (Leem Lubany) – den flicka han hoppas få gifta sig med.

Annons
Annons

Precis som i ”Paradise now” skildrar Abu-Assad de unga männens hämnd mot ockupationsmakten som småtafflig och omogen. Men han belyser också skickligt de destruktiva krafter och den uppgivenhet som driver någon att ta till våld. På samma mångfacetterade sätt fångar kameran hur den israeliska militären trakasserar och torterar Omar, samtidigt som porträttet av den judiske agenten Rami (Waleed Zuaiter) är filmens mest ömsinta.

Stora delar av filmen är inspelad i flyktinglägret al-Fara på Västbanken med palestinska skådespelare och statister, vilket gör den än mer trovärdig. Som kuriosa kan tilläggas att Israel bara tillät filmteamet att klättra på den nedre delen av muren varpå de scenerna fick kompletteras med tagningar på en kuliss uppbyggd i Nasaret.

Det finns onödiga moment, som en Indiana Jonesk flyktscen över taknockar och in bland trånga gränder, och det dagliga klättermomentet över den åtta meter höga muren är inte särskilt realistiskt. Det hade också varit intressant med ett mindre stereotypt porträtt av Nadia - ”den rättrådiga flickvännen”. Men filmens oväntade turer, som i sin tur leder till att man som tittare hela tiden byter sympatier, gör att den dröjer sig kvar. Redan när eftertexterna börjar rulla infinner sig en känsla av att vilja se om den för att med facit i hand lägga märke till diverse snygga detaljer.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons