Recension

TransporterPåkostad och flott förpackad våldsporr

Under strecket
Publicerad
Annons

En hjort kissar i en vildmarksbäck, vi följer urinens vindlande väg, genom galler och filter, tills vattnet buteljeras i en fabrik och säljs med attraktiv etikett. Det är den förledande paketeringen, den industriella förfiningen, som får oss att dricka något som i själva verket är: piss.
Hjortkisset i början av ”Tuxedo” kan sägas beskriva vad dagens mindre nogräknade filmfabrikörer sysslar med. På ”Tuxedos” förpackning står det Jackie Chan och Jennifer Love Hewitt, vilket utläses flyhänt kung-fu och sjysta rattar. Chan spelar chauffören Tong, James Tong, som en dag bokstavligen tvingas iklä sig sin chefs identitet. Chefen är en superagent vars styrka sitter i smokingen, en kreation som hänger i samma garderob som Stanley Ipkiss mask och Inspektör Gadgets överrock. Den som bär den högteknologiska stassen kan göra allt från att slåss med ”Matrix”-flyt till att dansa funk så att damerna dånar.

Dramats skurk planerar att förgifta världens vattenreservoarer för att bli ensam på marknaden med sitt utsökta, och gissar vi, nedrigt dyra mineralvatten. Tong och hans medhjälperska Blaine (Hewitt), som inte verkar kunna bestämma sig för om hon är våp eller amason, måste stoppa honom.
Tjusningen med Jackie Chans filmer är den med naiv, självironisk humor kombinerade kung fu-koreografin, där ett rådigt bruk av rekvisitan är en självklar del av det rappa handgemänget. Men sedan Jackie flyttade till Hollywood har actionfarsens charm förbleknat. Nu är han bara en trubbnäst, småkul kines som paras ihop med omaka moatjéer och tvingas plagiera sig själv.

Annons
Annons
Annons