Recension

InsomniaPacino glänser i sitt sönderfall

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är något stötande med att amerikaner inte kan se film som är textad, alltså inte klarar att se en film på ett ”utländskt” språk. Och att den amerikanska filmindustrin går dem till mötes genom att göra remakes, alltså en egen amerikansk version i stället för att försöka lansera filmen på originalspråk. Detta sagt måste man samtidigt beundra dem för den pietet med vilken de går till verket. Det händer till och med att de förbättrar originalen.
Den begåvade norska Insomnia höll inte hela vägen ut trots en lysande Stellan Skarsgård i rollen som en förvirrad kommissarie drabbad av sömnsvårigheter på grund av den nordnorska midnattssolen. Den bristen har man avhjälpt i den amerikanska Insomnia som utspelar sig i ett litet samhälle i Alaska, där den utvakade Los Angelespolisen Will Dormer spelas av Al Pacino. Han har liksom sin norska förebild skickats till det lilla fiskesamhället för att lösa ett knivigt flickmord. Förutom att lida av sömnlöshet rids han av maran att bli avskedad för tidigare försummelser i tjänsten. Förhållandet till den medresta kollegan Hap är spänt. Under jakten på den misstänkte mördaren går ett skott av i dimman. I hastigheten skyller Dormer ifrån sig och den ena lögnen ger den andra. Men någon vet sanningen.
Insomnia är tack och lov ingen seriemördarfilm av det gängse slaget där den misstänkte lägger ut listiga gåtor som ska lösas, typ Seven. Insomnia handlar i stället om sanning och moral. Om var gränsen går för misstag och ren lögn? Olycka och mord? Hur en polis efter många års erfarenheter av ett ofta meningslöst arbete upprätthåller sin moral.
Men framförallt handlar Insomnia om gott skådespeleri. Att Al Pacino är en glänsande skådespelare vet vi, men han tycks också vara helt utan fåfänga. Han är inte rädd för visa sig rynkig, sliten och böjd eller för den delen hur kort han är. Man tror på hans psykiska sönderfall till hundra procent. Robin Williams som den misstänkte tycks ha tagit behövlig paus från komiken och visar här hur han också behärskar de små medlen till fulländning. Mellan dessa garvade gubbar lyser Hilary Swank som nykläckt polis av oförstörd upptäckarglädje och höga ambitioner, som får sig en knäck. Övriga biroller är också satta med precision. Så höjer sig Insomnia över de vanliga serieframställda deckarfilmerna och säger något mer än det uppenbara.

Jeanette Gentele

Annons
Annons
Annons