Nalle Valtiala:På spaning efter den anka som flytt

1992 tappade ett fraktfartyg 7200 gula badankor i havet. Donovan Hohn försökte under tre års resande spåra vart de tog vägen och fann en alltmer sargad planet, där miljontals ton plast årligen dumpas i vattnet.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

I en intressant understreckare, ”Roberto Saviano hettar upp kalla fakta” (SvD 8/10 2011), behandlar vetenskapsjournalisten Annagreta Dyring det nya eller skenbart nya fenomenet literary nonfiction. Med vad hon uppfattat som sin amerikanske kollega Donovan Hohns essä ”Moby duck” som ett av exemplen i sitt referat av en osignerad ledare i New York-tidskriften N+1, nickar hon bifall åt den kritiska vidräkningen med en ”trend mot sakprosa som består av kokett uppradade, framgooglade fakta, kemiska och fysikaliska data, utan nämnvärd koppling till deras betydelse i sammanhanget”. Förvisso lider samtiden knappast brist på material av sådant slag, men på Donovan Hohns bok Moby-Duck (Viking, 402 s) passar beskrivningen sällsynt illa. Lika väl som Herman Melville byggde sin stora amerikanska roman ”Moby-Dick” (1851) på dyrköpta erfarenheter av livet ombord på ett valfångstfartyg, har Hohn baserat sin framställning på extensiva resor under tre års tid över den alltmer sargade planeten Tellus.

Annons
Annons
Annons