Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Isabelle Ståhl: På skogsrejv med Ernst Jünger

(uppdaterad)

Man talar ofta om de årstidsbundna depressionerna, mindre ofta om veckodagsbundna, som söndagarnas dova gråmod; deras mjölkiga himlar och klibbiga, täta luft. De stora tankarna från kvällen före bleknar i det smutsiga ljuset. Ernst Jüngers bok ”Skogsvandringen”, nyss utgiven på svenska i utmärkt översättning av Stefan Jarl på Augusti förlag, diagnosticerar söndagsångesten som det yttersta symtomet på den moderna tillvarons bristtillstånd.

Det är lätt att skratta åt Jüngers förnumstiga och högstämda utsagor om hur det moderna kollektivistiska samhället förvekligar människan. Helst ska man kunna uthärda flera timmar i iskallt vatten och vara sin egen läkare och präst. ”Steget från husdjur till slaktdjur är inte stort!” Brandkår och polis ska man helst klara sig utan.

Men bitvis har Jüngers efterkrigstidspräglade civilisationskritik ett allvar och en skönhet som talar rakt till mig.

Annons
X

**Det moderna lidandets **kärna är för honom den stora tomheten, det som Nietzsche kallade ”öknens utbredning”. På många platser lever människan i en aldrig tidigare skådad bekvämlighet och automatiserad perfektion. Hon glädjer sig åt den tekniska komforten, men befinner sig likväl i ett tillstånd av brist och stor rädsla.

Hennes tekniska behärskande av jorden skyddar henne inte från skräcken för förintelsen och livets slut. Hon har ”nedsatt förmåga till njutning och vet inte längre vad högtider är för något”. Det finns ett behov av sakrament som inte längre kan tillgodoses; kyrkorna har blivit institutioner som hotas av förstening och gudstjänsterna framstår som sorgliga, mekaniska och meningslösa. Just därav kommer söndagarnas kval, menar Jünger, och det ligger något i det. Ingen annan dag är så präglad av förlusten av någonting, någonting annat, bortom; ett starkare ljus, vilan i något större.

**För Jünger blir **skogsvandringen en möjlighet till flykt och motstånd mot det rådande. Skogen är hemlig – heimlich. Ordet hör till dem i tyska språket som innesluter sin egen motsats. Hemmet står för det gemytliga, säkerheten, en trygghetens högborg. Men inte desto mindre står det för det fördolda eller hemliga som gränsar till det hemska – unheimlich. Man kan gömma sig i skogen, men också försvinna. När som helst kan känslan av förtrolighet övergå i fasa.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ett av skogsvandringens mål är att väcka myterna till liv. Jünger talar om skogen som något övertidsligt, som befinner sig bakom det flyktiga skenet. Det är ett rum där det omgärdande samhällets naturlagar inte är giltiga. Under läsningen påminns jag om vandringar genom nätter då en dovt lysande glänta har öppnat sig och ljudet från den närliggande motorvägen dränkts i pulserande basmusik som vi förlorat oss i. Det har känts som att vara nedsänkt i ett djupt vatten under världen. Ett upphöjt lugn har funnits där, vilsamt och samtidigt så starkt. Ernst Jünger hade förmodligen funnit det alltför kollektivistiskt och uppsluppet med skogsrejv, men sällan är söndagarnas känslor av brist och öken så långt borta som under ett sådant.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X