På klickjakt i svenska språket

Varje dag fram till jul skriver Sara Lövestam om språk i SvD. Illustration: Thomas Molén
Varje dag fram till jul skriver Sara Lövestam om språk i SvD. Illustration: Thomas Molén

Nere i södra Afrika talar man xhosa, ett språk fullt av spännande klickljud. Men faktum är att svenskan också har klickljud – ett sådant dyker varje julafton upp i ”Kalle Ankas jul”.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Klickspråk är något av det bästa mänskligheten har. Sedan jag var barn har jag avundats dem som talar xhosa, vilket var det enda klickspråk jag kände till då, och om jag vill göra en trist dag lite ljusare räcker det för mig att googla ”Qongqothwane” (fast då är det lättare att googla ”click song”) eller söka upp Miriam Makebas inspelning av ”Pata pata”. Sen sitter man där, fastklistrad vid Youtube där karismatiska youtubers från södra Afrika försöker lära en att uttala ”de tre grundläggande klickljuden”. Känner sig tagen och underlägsen.

Ett klickljud karaktäriseras av att man skapar ett undertryck i munnen, som man sedan hastigt släpper. Rent fysiologiskt stänger man först till luftströmmen på två ställen: dels nere i halsen, ungefär där vi skapar våra ng-ljud, dels på något ställe längre fram i munnen, exempelvis strax bakom framtänderna som när vi säger ”t”. Sedan pressar man ”mittendelen” av tungan nedåt så att det skapas ett sug, och när det undertrycket släpps, uppstår ett klick. Effekten blir mycket distinkt, och många i Youtube-videornas kommentarsfält meddelar att deras övningar har fått till effekt att deras katt eller hund har kommit springande.

Annons
Annons
Annons