Annons

Magdalena Gram:På jakt efter en skönhet som sanningen inte når

Från realism via ­symbolism mot färgexpressionism: ”Eko” (1891), självporträtt (1894–95), samt ”Poet” från 1940. 
Från realism via ­symbolism mot färgexpressionism: ”Eko” (1891), självporträtt (1894–95), samt ”Poet” från 1940. 

”Ja, jag målar som en gud!” Ellen Thesleff saknade inte kreativt själv­förtroende, vilket säkert också bidrog till att hennes konst kom att ­utvecklas i snabbare takt än den allmänna smaken. Först nu verkar ­tiden ha hunnit ikapp den finlandssvenska konstnären.

Publicerad

Ellen Thesleff (1869–1954) tillhör den guldålder i finländsk konst som sammanfaller med ett nationellt uppvaknande under år av omväxlande förryskning, motstånd och reformer. Till en början hyllad i hemlandet kom Thesleff under en period att betraktas som en främmande fågel. Först på 1940-talet hann Finlands konstliv ikapp hennes utveckling från realism och symbolism mot färgexpressionism. 

Nu ökar å andra sidan intresset för Thesleff stadigt. I Stockholm visades 2016 en utställning på Sven-Harrys konstmuseum med hennes verk. 2017 utkom i Finland en roman om Thesleff, ”Iltalaulaja” (Kvällssångaren) av Kati Tervo. Samma år var hon representerad på den turnerande utställningen ”Women artists in Paris, 1850–1900” i USA. I år visas en Thesleff-utställning på Ham i Helsingfors (till och med 26/1 2020) med konsthistorikern Hanna-Reetta Schreck som curator. Sam­tidigt utger Appell förlag tillsammans med Svenska litteratursällskapet i Finland en översättning av Schrecks biografi: ”Jag målar som en gud. Ellen Thesleffs liv och konst” (övers: Camilla Frostell).

"Thyra Elisabeth" (1892).

Bild 1 av 2

Ellen Thesleff, foto från tidigt 1890-tal.

Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons