Annons

På gränsen till Augustpris

Ulrika Knutson hade först tänkt bli forskare. I stället blev hon kulturjournalist och författare. Nu är hon Augustprisnominerad för boken om en samling frisinnade damers politiska kamp – och häftiga kärleksliv – för över 80 år sedan: – Å, jag skulle själv ha velat vara på Fogelstad.

Under strecket
Publicerad

Fogelstadgruppen vägrar acceptera vår gängse historiesyn att de tillhör en samling hukande offer. Enligt deras taleskvinna Ulrika Knutson förmedlar de snarare känslan att det inte är så tokigt att var kvinna: ”Det är till och med riktigt kul!”

Fogelstadgruppen vägrar acceptera vår gängse historiesyn att de tillhör en samling hukande offer. Enligt deras taleskvinna Ulrika Knutson förmedlar de snarare känslan att det inte är så tokigt att var kvinna: ”Det är till och med riktigt kul!”

Fogelstadgruppen vägrar acceptera vår gängse historiesyn att de tillhör en samling hukande offer. Enligt deras taleskvinna Ulrika Knutson förmedlar de snarare känslan att det inte är så tokigt att var kvinna: ”Det är till och med riktigt kul!”
Fogelstadgruppen vägrar acceptera vår gängse historiesyn att de tillhör en samling hukande offer. Enligt deras taleskvinna Ulrika Knutson förmedlar de snarare känslan att det inte är så tokigt att var kvinna: ”Det är till och med riktigt kul!”

Snart ska vi göra en längre resa, tillbaka till 1920-talet.
Men jag börjar med att åka till Uppsala. Där bor Ulrika Knutson som stavar sitt efternamn med ett ”s” och inte, om någon undrar, är släkt med Gösta Knutsson. Ändå har han betydelse. För det var i hans ”Småbarnskvarten” som hon radiodebuterade redan som sexåring – och ljög ihop att hon hade en farmor i Norrland som ägde en svan.
– Fråga mig inte varför, jag tyckte det lät bra.
Fortfarande ”älskar” Ulrika Knutson att tala i radio. När hon recenserar böcker i Kulturnytt tycker hon det känns som att framför sånger.
Att vi ska mötas vid köksbordet på Geijersgatan är hennes egen idé. Där känns tryggt och kvinnovant och där finns plats för hela det Fogelstadgäng som vi snart ska bjuda in. Elin Wägner kommer att ta plats med självklar auktoritet. Ada Nilsson och Elisabeth Tamm är heller inte nödbedda.
Men först måste vi ta bakgrunden. Se till Ulrika Knutsons egen kvinnohistoria. Att det är 30 år sedan hon kom till Uppsala för att ”läsa litteraturhistoria, så sin vildhavre och gå med i grupp 8”. Hon nämner sina ambitioner i nu nämnd ordning. Litteraturhistorien kom först. Och där fanns kvinnorna på Fogelstad, där fanns tidningen Tidevarvet – och författarinnan Klara Johanson som fortfarande tillhör hennes favoriter.

Annons
Annons
Annons