Annons
X
Annons
X
Film
Krönika

Hynek Pallas: På den grekiska festivalen är allt kris

Hynek Pallas går på dokumentärfilmsfestival i Thessaloniki. Trots skildringar av statens chockstängningar av public service och råa personangrepp på Angela Merkel saknar han viktiga pusselbitar i förståelsen av Greklands tillstånd.

Den 1 april publicerade Greklands finansminister Yannis Stournaras en gästkrönika i The Guardian om sitt lands ekonomiska upphämtning. Det är ”nödvändiga uppoffringar”, ”nytt självförtroende” och framför allt sifferexercis.

På det stora hela ljuger Stournaras nog inte om dessa mätbara ekonomiska faktorer.

Problemet är att de ”uppoffringar” han talar om – åtstramningar som motprestation till trojkans (EU, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden) lån – sätter djupa sår i samhället som är svårare att mäta.

Annons
X

Men mätningar görs. Stournaras krönika var nämligen inte ett aprilskämt utan bemötte sannolikt en rapport som Caritas levererat några dagar tidigare. Biståndsorganisationen menar att krisen blir värre: klyftor växer och fattigdomen bland barn och unga ökar i sådan utsträckning att de talar om en ny underklass. Det gäller inte minst bland nyutexaminerade som inte sett sig som fattiga men nu söker sig till välgörenhetsorganisationer. Siffror som inte syns i statistiken eftersom de skäms över att söka hjälp.

Veckan före rapporten var jag på min årliga resa till Thessaloniki – Greklands andra stad och universitetscentrum – och fick höra samma saker av vänner. Nej, de tigger inte på gatan som pensionärer i valet mellan mat och läkemedel. Men 25-åriga Evanna, färdig lärare, har inte arbetat på ett år. Hon har hittills lånat pengar och äter i soppkök någon gång i veckan. Jämnårige Yorgos doktorerar i Berlin och har fått erbjudande om jobb. Men militärtjänstgöringen väntar och stannar han i Tyskland blir det dryga böter. Yorgos påtalar dystert ironin: valet mellan liv i demoniserat fiendeland, eller en framtid som försvinner i militärkomplexet som bidrog till ekonomins kollaps.

Men ingen orkar prata om krisen, eller följa med på dokumentärfestivalen som jag ska besöka. För där är allt kris. Är det inte den isande granskningen av hur regeringen chockstängde public service (”Lost signal of democracy”) så är det råa personangrepp på Angela Merkel (”Gudmodern”). Det förra ett exempel på vad som ger det senare: 2000 offentliganställda ”togs bort” och nu resulterar ”besparingen” i vulgär propaganda i stället för balanserade granskningar.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Fast även filmerna saknar en viktig bit om tillståndet i Grekland; det som inte syns på gatan och som en avlönad oberoende journalistik kunnat närma sig. Dagen efter Stournaras inlägg släppte Läkare utan gränser en rapport om landets flyktingläger. ”Invisible suffering” är vidrig läsning: inlåsta tortyroffer, skabb och avföring som rinner från rör i taken. Människor, skriver de, fråntas all värdighet. Den skulden ligger i hela Europas knä eftersom de överfulla lägren är en konsekvens av Dublinförordningen.

    Siffror, som Stournaras företrädare så tydligt visat, kan man trolla med. Men om trollformelns pris är ett liv tömt på magi och, för att låna Caritas slutkläm, ett giftigt politiskt klimat – vad händer då? Eller för att tala med en populär svensk grekinna: hur mycket svångrem tål egentligen en demokrati?

    Hynek Pallas

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X