Annons

MinnestrådarPå Dalagården krockar socialism med religion

Carola Hansson, född 1942, är en prisbelönt svensk författare. Hennes tidigare romaner har bland annat skildrat familjen Tolstoj.
Carola Hansson, född 1942, är en prisbelönt svensk författare. Hennes tidigare romaner har bland annat skildrat familjen Tolstoj. Foto: Sara Mac Key

Plugah baderech kallades herrgården utanför Falun som på 1930-talet förvandlades till en kibbutz. Här utspelar sig Carola Hanssons ”Minnestrådar”. ”En vackert formulerad roman, men berättargreppet håller inte”, skriver Emi-Simone Zawall.

Under strecket
Publicerad

På sommaren 1939 anländer trettio tysk-judiska sionistiska ungdomar till en herrgård utanför Falun i Dalarna. De är mellan 14 och 16 år gamla och har kommit för att upprätta ett jordbrukskollektiv – en kibbutz – för att förbereda sig för ett kommande liv som jordbrukare i Palestina, eller ”Eretz Israel” som de kallar det. Kibbutzen får namnet Plugah baderech, vilket på hebreiska betyder ”gruppen på väg”, och snart ansluter sig ytterligare trettio tysk-judiska ungdomar till kibbutzen; på ett fotografi som finns återgivet i en artikel av Björn Moback (Judisk Krönika nr 5, 2005) kan man se dem stå uppradade framför huset med armarna om varandra, uppsluppna, allvarliga, prydligt klädda. De skaffar sig kunskap om hur man ska sköta ett jordbruk och finansierar sin verksamhet genom att arbeta på traktens gårdar – med tiden startar de också en småskalig leksaksfabrik. Men när tyskarna invaderar Polen den 1 september 1939 och kriget är ett faktum, omintetgörs alla planer och ungdomarna blir kvar i en ofrivillig, mångårig exil i Sverige. 

”Minnestrådar” är Carola Hanssons försök att litterärt gestalta tre av dessa ungdomars liv. Historien inleds många år senare hemma hos en viss Madame Vidal som bor i utkanten av Manchester och som i ett flera dagar långt samtal med romanens författare – kanske Carola Hansson själv – berättar om sin uppväxt i Königsberg och sitt livsavgörande möte med den jämnårige pojken Otto Hertzmann och hans familj 1935. Hon berättar om den nyinrättade judiska skolan de båda går i och om hur de nazistiska trakasserier stadens judar utsätts för blir allt plågsammare. Hon redogör för febriga kvällsstudier av den judiske filosofen Martin Bubers skrifter om judendomen och hur sionistiska och socialistiska idéer och drömmen om att lämna Tyskland för ett liv i Palestina långsamt slår rot hos Otto, hans bror Max och henne själv.

Annons
Annons
Annons