På besök i godisfabriken

Påsken är högtiden då svenskarna äter mest godis. SvD Junior besökte en godisfabrik för att se hur det går till när allt det där goda tillverkas.

Emma, 13, och Isabelle, 12, på besök i godisfabriken.
Emma, 13, och Isabelle, 12, på besök i godisfabriken. Foto: Emma-Sofia Olsson

Juniorreportrarna Emma och Isabelle måste ta på sig skyddskläder innan de går in i fabriken. Det är väldigt viktigt att vara noga med hygienen när man gör godis. Produktionsledaren Piotr ska visa oss runt i lokalerna. Han har jobbat i fabriken i 27 år. Geléhallon, jätteormar och gröna grodor är bara några av de ­godisfavoriter som tillverkas här.

– Känner ni doften? frågan han.

– Ja! svarar Emma och Isabelle.

Doften av färskt godis är intensiv. Bara några meter från oss färdas tusentals färgglada gelé­råttor på ett rullband. Piotr visar oss lagret. Det är här alla ingredienser förvaras. Säckar av socker och gelatin står utplacerade i fina rader i lagret. Sockersäckarna väger 1 000 kilo styck. Piotr berättar att det går åt ungefär åtta sådana om dagen.

Piotr, produktionsledare, visar juniorreportrarna hur det går till när godis tillverkas. Foto: Emma-Sofia Olsson

Isabelle: Vilken godis var den första som ni gjorde?

– Jag tror att den gröna grodan var bland de första. De lanserades redan i mitten av 1930-talet.

I ett intilliggande rum ligger en kletig godismassa och kokar i stora kärl. Vatten, glykos och socker blandas sedan med gelatin. Varje sats kontrolleras noggrant så att det blir lagom mängd av alla ingredienser. Via rör pumpas sedan godismassan till blandningsstationen. Det är här smakerna tillsätts. Man blandar även i citronsyra – för att ­lyfta smakerna – samt olika färgämnen.

– Vet ni var den röda färgen kommer ifrån? Den kommer från löss! Då säger vissa personer att de inte vill äta löss, men faktum är att löss finns i smink och läppstift också. Det är bättre att ­berätta sanningen – det är inget farligt, säger Piotr.

Godismassan läggs sedan i olika formar där den får stelna. Hallon­båtar ligger till exempel i ett 55-gradigt torkrum i ungefär fyra dygn. Då får godiset ett hårt skal men en mjuk insida.

Geléhallon sockras i maskinen. Foto: Emma-Sofia Olsson

Hittar du på egna godisar?

– Jag har faktiskt möjligheten att leka lite med godis. Ni är till exempel de första i Sverige som får se de här, säger Piotr och visar stolt upp en godisklocka i Sveriges färger.

Ljudet från fabrikens hårt arbetande maskiner är dovt. Tusentals osockrade geléhallon slussas in i en blandare och några sekunder senare kommer de ut igen med socker på toppen. Hallonen förs vidare på rullband och packas sedan ner i påsar.

På Aroma tillverkas ungefär 18 ton godis varje dag. Foto: Emma-Sofia Olsson

Emma: Har det hänt att något konstigt hamnat i påsarna?

– Nej, faktiskt inte! Vi har ­metalldetektorer som reagerar om det skulle vara en skruv eller något i en påse. Den slängs i så fall.

Vad är det bästa med att jobba här?

– Det roligaste är att ta emot barn och andra besökare som kommer hit – att få se deras ­leenden. Många har drömt om det här, och ibland känner jag mig som en snäll Willy Wonka i ­"Kalle och chokladfabriken".

Emma, 13, och Isabelle, 12, på besök i godisfabriken.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 1 av 4

Piotr, produktionsledare, visar juniorreportrarna hur det går till när godis tillverkas.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 2 av 4

Geléhallon sockras i maskinen.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 3 av 4

På Aroma tillverkas ungefär 18 ton godis varje dag.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X