Så såg Sveavägen ut för 100 år sedan

En skräckinjagande plats – så beskriver några SvD-läsare känslan vid ”Vattenborgen” i Vanadislunden. Historierna som har kommit in handlar även om tjuvrökning, klättring och ”cowboylekar”. Flera läsare har också mejlat över sina bildskatter ur släktalbumen – bland annat en helt unik bild från 1910 som är från den gamla vattenreservoaren.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Drygt 500 läsare mejlade in gissningar på den senaste Stockholmsgåtan som landade i Vanadislunden. Magdalena Odemark mejlade över den här fascinerande bilden som hennes pappa Nils tog 1918 upp mot Vattenborgen. Så här såg alltså Sveavägen ut för 100 år sedan: ”Pappa föddes 1899 och flyttade till Hagagatan 50 när det var nybyggt. Möjligen kan han ha tagit den här bilden från den nya bostaden, men det ser mer ut som en vy från hörnet av Vanadisvägen/Hagagatan. Centralgaraget och husen mot Sveavägen var inte byggda när fotot togs. Jag bodde själv som barn inte långt från Vanadislunden. Ett starkt minne är "kälkbacken" ned mot Sveavägen. Som vuxen har jag gått där och förundrats över att det var möjligt att susa ned mot Sveavägen på pulka. På 1950-talet var det betydligt mer trafik än pappas fotografi, men mindre än i dag. I övrigt var det både en lekplats och ett nytt utomhusbad.

Att röra sig på baksidan av vattenreservoaren var helt otänkbart. Där låg Sibirien och dit gick man inte. De vuxna ville inte att man rörde sig för långt hemifrån. Observatorielunden var en annan gräns. Dit fick man inte gå eftersom det var blottarnas tillhåll. Mot öster fick man inte passera Roslagstull. Här såg man spårvagnen 15 försvinna mot Solna och Sundbyberg. Hagaparken lockade med sina spännande ruiner, kälkbackar, hassel- och (valnötsträd om jag minns rätt) och i övrigt stora fria ytor för lek och upptäckter. Både jag och min pappa har gått i Matteus skola. Bifogar ett vykort taget på Norrtullsgatan där pappas hem på Hagagatan 50 ses i fonden på Idungatan.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons