Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

PJ Harvey och John Parish P J Harveys röst förför som sirener i Odysseus

PJ Harvey och John Parish

Genre
Konsert

Nalen, lördag.

Betyg: 4 av 6

Det är som en mindre hattparad när PJ Harvey, John Parish och deras tre musiker vandrar över Nalens scen. Medan männen har en stil som hämtad ur en Dick Tracy-serie ser PJ Harvey ut som en kabaréartist där hon står i vit klänning och en vit hög hatt snett fastnålad på huvudet. Hon är en elegant version av sitt förut så ögonskuggetyngda och läppstiftsutsmetade jag.

Det är meningen att John Parish, som ingått i Harveys musikaliska krets i tjugo år och som Harvey i mars släppte skivan A woman a man walked by med, också ska stå i kvällens rampljus. Men att han hamnar i Polly Jeans skugga är egentligen inte hans fel. Den snart 40-åriga sångerskan har en makalös karisma. Hon är en artistperson med multipla personligheter och en röst som pendlar mellan att låta lika förförisk som sirenerna i Odysseus och att mässa som en oresonlig vettvilling.

Musiken fokuserar på Harveys och Parishs samarbete under åren, från rena rockmelodier till jobbiga spoken word-utfall där varenda låt är sprungen ur en djup beundran för varandra – en ibland lite väl djup sådan. Den bluesrockiga inramningen blir till slut alltför enformig och att Harvey har lämnat sina egna låtar hemma är synd. Som bäst blir det nu istället när pendeln slår över mellanläget och går mot ytterligheterna. Som den mjuka Leaving California eller Taut där Harvey lika oresonligt som hysteriskt mässar.

Annons
X
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X