Annons
X
Annons
X

Övervakningssamhället är redan här

FORMEN AVGÖR. Övervakningskameror skrämmer oss, men på webben lägger vi gärna ut känslig information. Det verkar som om formen av övervakning avgör om vi uppfattar den som ett skydd eller ett hot, skriver Susanne Wigorts Yngvesson.

I centrala Stockholm finns det personer som irriterar sig på grannar som inte sorterar sina sopor rätt. För att få bukt med oskicket vill de montera en övervakningskamera i soprummet ”så att vi kan identifiera och fakturera de som inte kan sköta sig”. Tanken tycks vara att en kamera som registrerar vad vi gör också påverkar oss att ta mer ansvar eller hindrar oss från att fuska. Kameror förväntas uppfostra oss, som tekniska föräldrar, till att bli mer moraliskt medvetna.

Och faktum är att vi svenskar inte protesterar nämnvärt. Stockholm är en av de mest kamera­övervakade städerna i Europa. Över 30000 kameror finns monterade i tunnelbanor, parker, affärer och andra offentliga miljöer.

När däremot riksdagen röstar igenom en lag som innebär att kommunikation mellan Sverige och utlandet kan registreras, så väcker det motstånd. Folk blir så misstänksamma att frågan om FRA har kommit att dominera debatt och nyheter sedan början av sommaren. Vad betyder det att vi bejakar kameror men protesterar mot avlyssning och avläsning? Är skillnaden så stor? Är handlingar mindre integritetskänsliga än ord?

Annons
X

Det verkar som om formen av övervakning och tillämpningen av den har betydelse för om vi välkomnar den eller inte. En och samma metod kan uppfattas både som ett skydd av grundläggande värden och som ett hot mot dem. Det är en fråga om hur teknikerna används, med vilken avsikt de används och hur de påverkar oss och våra relationer. Ett exempel är att en övervakningskamera kan uppfattas som en trygghet för taxichauffören, men som en oro för passageraren.

Svenska undersökningar har visat att människor är mycket positiva till övervakning för att avslöja terrorism och annan grov brottslighet, men negativa till övervakning med syfte att avslöja bidragsfusk. En kamera i soprummet uppfattas sannolikt som integ­ritetskränkande av de flesta, och kameror i parken utanför upplevs som en trygghet. Den ena avslöjar fuskarna, det vill säga ganska många, och den and­ra hoppas vi ska skydda oss mot övergrepp och våld.

Argumenten som har hörts i FRA-debatten är inte nya. Exempelvis skrev Vilhelm Moberg 1950 i en brandfackla mot statlig övervakning och kontroll: ”Några fler lagar och förordningar som åsyftar övervakning av oss, skärpt övervakning av våra göranden och låtanden, torde icke för närvarande vara behövliga: vårt folks förmåga att sköta sig självt är säkert större än de styrande tror”. Då fanns andra världskriget i färskt minne liksom det pågående kalla krigets terrorbalans. I dag utvecklar vi ett övervakningssamhälle med samma syfte – men med större kapacitet – att skydda oss från det onda, från inre och yttre fiender.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Debatten om FRA är en liten del av en betydligt större diskussion, nämligen den om männi­skans förhållande till den tekniska utvecklingen som sådan. I FRA-debatten har många beskrivit sin misstänksamhet mot att staten kommer att ha möjlighet att registrera vår kommunikation. Men hela nätet är ett digitalt minne. Många lägger frivilligt ut både bilder och personliga uppgifter om sig själva och andra, men finner det integritetskränkande att e-post kan snappas upp av FRA. Just därför att webben är ett medium som ökar vår frihet och tillgång till information – samtidigt som den lägger grunden för en enorm datasamling om oss själva – kan vi förledas att tro att vi har kontroll över just den tekniken.

    Den tekniska övervakningen i alla dess former tror jag kommer att förändra våra relationer – moraliskt, existentiellt och praktiskt. Det har gjorts undersökningar om hur vårt beteende påverkas av medvetenheten om att vara övervakade. Vissa av dem visar att övervakningskameror ersätter medmänskliga handlingar, att vi blir mindre benägna att undsätta personer i krissituationer. I stället får kameran bli en teknisk åskådare som kan kompensera vår egen mänskliga blick och moraliska uppfordran att ingripa. Andra undersökningar har visat att vi blir moraliska ögontjänare – den tekniska blicken påminner oss om vårt ansvar när vi vet att vi är övervakade. Moral förvandlas till kons­ten att följa regler, att undvika att bli avslöjad när vi gör fel. Vår moraliska medvetenhet fördjupas dock inte på ett uppriktigt sätt.

    Jag tror att vi lurar oss själva om vi tror att FRA är ett system med resurser att övervaka alla medborgare (oavsett de tekniska problemen), medan webben är ett demokratiskt system byggt på frivilligt engagemang. Övervakningssamhället är redan här oavsett vad FRA gör eller inte gör – och det är vi själva som föder det.

    KOMMENTERA: När känner du dig övervakad? svd.se

    Susanne Wigorts Yngvesson

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X