Annons

Övervakning måste bevakas underifrån

DIGITALA SPÅR 3. Enligt elektronikprofessorn Steve Mann är samhället så genomsyrat av teknik att det är illusoriskt att tro att vi fortfarande har ett privatliv. Han menar att det enda sättet att förvissa sig om att informationen om oss inte missbrukas är att alla övervakar alla.

Publicerad

Ipred, FRA-lagen och det nya datalagringsdirektivet har givit regeringen ökade övervakningsmöjligheter. Men vår integritet är även ansatt från andra håll. Hur kan man försäkra sig om att företag och civilsamhälle inte inkräktar på våra privatliv? Vi lämnar dagligen efter oss en ofantlig mängd digital information som sparas, analyseras och i vissa fall förs vidare till tredje part. Hur förvissar vi oss om att dessa data inte missbrukas? Går det ens med säkerhet att säga vad som utgör en integritetskränkning? Vårt deltagande i sociala nätverk (för att inte nämna dokusåpor) vittnar om hur olika privatlivet värderas av olika människor. Kanske underminerar vi ibland rentav vår egen integritet. SvD efterfrågade förra våren fler övervakningskameror i skolorna för att få bukt med det ökade antalet anlagda skolbränder (17/4 2008). Intervjuade elever samtyckte, då kamerorna ansågs bidra till bättre ordning.

Lagar reglerar hur vi övervakas och hur de personuppgifter vi lämnar efter oss får behandlas. I Sverige är det Datainspektionen som ska skydda oss mot övergrepp. Men kan man verkligen lita på en myndighet som lyder under ett av de makthavande organ som övervakar oss, nämligen regeringen? Kan samhället genom lagstiftning i god demokratisk ordning skydda vår integritet eller är det något man som privatperson måste borga för själv? Övervakning belyser en uråldrig filosofisk stötesten: i vilken utsträckning är statens eller till och med samhällets intressen motsatta individens? Allt eftersom tekniken utvecklas uppkommer också nya juridiska spörsmål. Kommer lagstiftningen någonsin att hinna ikapp tekniken?

Annons
Annons
Annons