Annons
Recension

Jean Paul Marat...Övertygande tolkning av Weiss revolutionspjäs

Under strecket
Publicerad

Turteatern har en egen ung amatörgrupp. Unga Tur bildades 2003 och har bland annat iscensatt Möhippan av Willy Russel. Nu har man just haft premiär på den pjäs av Peter Weiss som vanligtvis kallas Marat/Sade men som egentligen har den långa titeln ”Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade”.
Texten är en brechtiansk labyrint av masker och tid. Handlingen utspelas 1808 och skildrar hur markisen de Sade iscensätter en pjäs om mordet på revolutionären Marat 1793. Alla roller spelas av dårhuspatienter, regissören interfolierar stycket med egen filosofi, medan hospitalsföreståndaren och sjuksystrar brutalt försöker upprätthålla ordning.

Peter Weiss skrev Marat/Sade som en dialektisk
diskussion om revolutionen, som möjlighet eller ny maktstruktur. Marat tror ännu på upproret även om dess rättvisa blivit allt mer blodig. Sade är här en civilisationspessimist, en relativist som ser mänskligheten som en krigshär vilken med ständig ångest inför sin egen död obehärskat dödar andra.
Texten, skriven fyra år innan 1968, är alltid aktuell eftersom den behandlar ideologi, maktutövning och människan som massa och individ men också som extrema exempel på våra drifter.
Teaterhögskolestudenten Nils Poletti har skapat en storslagen iscensättning med nästan 30 personer på den svarta scenen där vita sjukhussängar svävar från taket. Som icke-profesionell uppsättning är tolkningen exceptionellt skickligt utförd. Aktörerna hittar närvaro, rytm och direktkontakt med publiken.
Pjäsen innehåller ju subtila kast mellan roller, identifikation och masker. Skildringen av mentalpatienternas egna jag är delvis dansad. Ny musik är skriven till sångavsnitten. Daniel Bergnér och Jan Tavares lutar den åt modern
musikal, möjligen aningen ironiskt. Poletti låter pjäsen bli en svartvit kabaret som kastar sig mellan dionysiskt kaos och påtvingad ordning - fyra bastanta sjuksystrar, som spelas av axelbreda män, utför ett ritualiserat våld mot patienterna.
Regin låter Weiss tala genom pjäsen, tilläggen är få. Fidel Castro tittar in och flera gånger kommenteras Guantánamo och hur muslimska fångar behandlas och fotograferas av vakter. Som slutvinjett får dottern till hospitalschefen sjunga Hasse & Tages Var blev ni av, ljuva drömmar... vilket blir en vacker men sentimental final på en intellektuell text.
Unga Tur övertygar starkt med sin tolkning av Marat/Sade. Iscensättningen är fylld av detaljer. Ensemblen - ingen nämnd, ingen glömd - övertygar starkt med samspelt energi.

Annons
Annons
Annons