Översättarens konst en väv av kompromisser

Nyöversättningar hyllas ofta slentrianmässigt som förbättringar. Mottagandet av de svenska översättningarna av Halldór Laxness ”Fria män” visar dock på ­svårigheten att slå fast vilken version som är mest lyckad.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Romanen ”Fria män” (”Sjálfstætt fólk”) är förmodligen Halldór Laxness mest spridda verk och en bästsäljare i öst som väst. Publicerad på isländska 1934–35 stod den 1945 för hans första verkliga genombrott utomlands med en utgåva i Book of the Month Club i USA, och översättningar till nya språk tillkommer ständigt. Författaren har själv förklarat bokens framgång med att huvudpersonen Bjartur, småbonden som offrar allt för sin ”självständighet”, finns i alla länder och därför kan förstås av hela världen. I Sverige verkar emellertid denna vidräkning med den illusoriskt självägande bonden – delvis en ”motbok” till Knut Hamsuns ”Markens gröda” – ha hamnat i skuggan av andra Laxness-klassiker som ”Islands klocka” och ”Salka Valka”. Men nyligen har den kommit ut i en, enligt baksidestexten, ”efterlängtad nyöversättning” på Leopard förlag (recenserad i SvD 16/6).

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons