Överlevare på livets slagfält

Under strecket
Publicerad
Annons

Matsalen på Hotel Sun Hall i Larnaca på Cypern vetter åt plagen som fortfarande i slutet av november ligger badad i sol och milda vindar. Det är frukostdags, ganska tidigt på morgonen, havet väntar oss. Ett stillsamt klientel av äldre, för att inte säga gamla, människor köar framför behållarna med äggröra, bacon och korv. De flesta av dem är ännu rörliga, några käppar, rullstolar och rollatorer syns här och var, men mestadels är det folk som kryssar smidigt, ja till och med graciöst mellan borden. De äkta paren är i majoritet. Britterna dominerar, men också tyska, ryska och japanska språkfragment stiger då och då upp ur det dämpade sorlet. Borden är sidlängs kopplade så att man på ett naturligt sätt blir grannar under måltiderna, allt i en angenäm växling.
Turistsäsongen är slut. Det är lugnare nu. En gemensam upplevelse av att vara en samling slumpvis överlevande från livets slagfält binder oss kvarvarande samman. Känslan finns där, en hela tiden närvarande men inte påträngande melodi. En smärt rödlätt
herre med hustru sitter denna morgon på vår högra sida.
Via väder och gemensamma hotellerfarenheter är vi snart inne på de liv vi levat. Han nämner att han efter kriget bosatte sig i Tunbridge Wells där han och hans hustru fortfarande bor. Ett ståndur som vi båda råkar ha sett i en av de otaliga restauranterna längs strandpromenaden har intresserat honom och härifrån kommer han över till historien om en annan klocka som förde honom in på hans yrke efter krigsslutet: antikvitetshandlarens. Historien om den lilla katedral i rumsformat som ändrade hans liv upptar honom helt. Han beskriver den så att vi ser den och hör dess spröda slag, hur han köpte och sålde den och senare jagade den och slutligen återfann den.

Annons

I förbigående nämner han att han sommaren och hösten 1940 var jaktpilot i en Spitfire och utkämpade Slaget om Storbritannien. Några år senare var han i Nordafrika med Montgomery och erövrade Tobruk och Bengazi. Vi märker att han betraktar det som en tillfällig parentes i samtalet, varken mer eller
mindre. Något säger oss att vi inte bör insistera på närmare detaljer. Mycket riktigt: han är strax tillbaka till sitt favoritämne. Slutet av vårt frukostsamtal rör sig om svenska dalaklockor som han studerat på platsen. När paret reser sig och lämnar bordet ser jag att han går aningen stelt och att hans högra ben är ersatt av en protes.
På aftonen är ett bord ledigt intill det stora fönstret, sånär som på en ensam liten dam av obestämbar men betydande ålder. En vänlig gest får oss att slå oss ner bredvid henne. Hennes mörka ungdomliga ögon är fulla av energi, hennes rörelser är snabba och precisa. Vi prövar några språk och finner att engelska ger båda parter bäst utrymme. Hon har kommit från Israel som ju ligger nära till hands: Cypern är en av israelernas få lättåtkomliga replipunkter, bara en dryg halvtimmes resa med flyg.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons