X
Annons
X
Recension

Änglagård – tredje gången gillt Överflödig återblick

Jag tycker om den första Änglagård-filmen från 1992 och jag tror att många gör det. Men det är tveksamt om det finns behov av denna av återblickar späckade hyllningsfilm-till-filmen, och av att få samma intrig idisslad och serverad som ännu en uppföljare.

Fanny (Helena Bergström) har nu flyttat till Mallorca och öppnat hotell. Hennes dotter Alice (Molly Nutley, som ärvt mammas tårkanaler) har fått en vänförfrågan på Facebook av Mårtens (Jakob Eklund) jämnåriga son, och därför vill hon plötsligt flytta till Västergötland för att hitta sina rötter. Sagt och gjort, familjen Vaudeville återvänder till Yxared och ställer ännu en gång bybornas värld på ända. Exakt vad som är så skrämmande med den nu medelålders Fanny i Lindex-blusar och den mysbohemiska Zac i sönderfärgat hår är lite svårt att sätta sig in i, allihop borde väl känna varandra rätt väl vid det här laget.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X