Sverker Oredsson:Överdriven rädsla ­leder politiken vilse

Folklig oro har ofta satt avtryck i den förda politiken. Rädsla kan ­vara en nyttig drivkraft, men som den svenska rysskräckens 300-åriga historia visar kan alarmismen också bli närmast farlig.

Under strecket
Publicerad

Sedan i höstas har Sverige åter ett permanent försvar på Gotland.

Foto: Sören Andersson/TT
Annons

Rädsla är en viktig kraft i det mänskliga livet. För de enskilda människorna. Men också för stater. Rädsla är den förmodligen viktigaste grunden för en försvarsmakt och också för ett rättssamhälle. Vi behöver rättssamhället för att skydda oss mot kriminalitet och vålds­ideologier. Rädsla kan alltså ge positiva resultat.

Men rädslan kan också bli för stor, och den kan vara riktad åt fel håll. Här som så ofta kan man hämta lärdom från historien. En långvarig svensk officiell fruktan har varit – och är fortfarande – rysskräcken. Den uppstod åren 1719–21, då ryska trupper härjade på den svenska Östersjökusten. Då och dessförinnan, vid Poltava 1709, avlöstes en ring­aktning för Ryssland och ryssar av en skräck. Slaget vid Narva 1700 hade förstärkt det svenska föraktet för Ryssland och dess krigsmakt. Sedan hade Karl XII:s krigståg i riktning mot Moskva syftat till att förgöra den stat som tsar Peter höll på att bygga. De ryska härjningarna efter Karl XII:s död syftade till att pressa fram en svensk fredsvilja.

Annons
Annons
Annons