Annons
Recension

| The Grand InquisitorÖver huvudet på publiken

Under strecket
Publicerad

Det finns faktiskt två män på scenen i det som kallas ”ett religiöst möte mellan en rysk författarlegend och en brittisk stjärnregissör”. Den ene säger ingenting, så han är inte nämnd i programmet. Det är däremot Bruce Myers, som talar hela tiden, och regissören: Peter Brook.
Brook har gjort en monolog av ett avsnitt ur Dostojevskijs Bröderna Karamazov. Det handlar om hur Jesus kommer tillbaka till jorden, blir igenkänd men knappast välkomnad av den spanska inkvisitionen.

På den enkla spelplatsen till höger, nära publiken, sitter en ung man med långt hår, svart skjorta och svarta byxor, med händerna på låren. Han ser oavvänt på den andre, äldre mannen, i lång svart kappa och kort vitt hår.
Bruce Myers bara finns där på scenen och börjar genast tala på välmodulerad engelska. Han är både berättaren och storinkvisitorn, mest den senare.
I början kommenterar
Myers sin långsamma gång med att storinkvisitorn är en mycket gammal man. Där finns en glipa mellan skådespelaren och rollen som släpper in publiken. Men snart får Konsten huvudrollen och lämnar oss som finns där på Elverket utanför. Föreställningen tycks utspela sig överallt och ingenstans.

Annons
Annons
Annons