Annons
X
Annons
X

Oväntade fynd på släktträdet med DNA-test

Allt fler gör det, släktforskar med hjälp av DNA. Resultatet kan ibland vara en chock – som att man har en annan pappa än den man trott. Vanligare är att man får träffar som väcker ytterligare frågor och som kräver ännu mer rotande i de traditionella arkiven.

(uppdaterad)
Magnus Bäckmark är släktforskare, heraldiker och författare.
Magnus Bäckmark är släktforskare, heraldiker och författare. Foto: LARS PEHRSON

SLÄKTKÄR | DEL 1

**Vid millennieskiftet **passerade släktforskningen en milstolpe. Då öppnade två företag, ett i Storbritannien och ett i USA, för DNA-test av privatpersoner för släktforskningssyfte. I dag har uppskattningsvis en miljon människor världen över gjort någon form av DNA-test för detta ändamål. I Sverige rör det sig om några tusen.

– Det är för all del inte så många i förhållande till den sammanlagda folkmängden men nu har vi ändå uppnått en kritisk massa som gör att DNA-forskning ger nya möjligheter att klargöra släktskap.

Det säger Magnus Bäckmark, en av pionjärerna på området i Sverige. Han är i dag 40 år men har släktforskat sedan han var 14 år. Sedan 1998 är han heltidsverksam som uppdragssläktforskare och tecknare, specialiserad på heraldik.

Annons
X

**Givetvis har **han låtit testa sitt eget DNA men har också intresserat några släktingar att göra detsamma. I dag har han en träfflista på cirka 160 personer som han på något vis är släkt med. Antalet väntas fördubblas inom ett år i takt med att andra människor gör samma test och låter resultatet gå in i en databas, som andra släktforskare har tillgång till. På så sätt fungerar det lite som ett Facebook för DNA-forskare. I stället för förslag på personer som du kanske känner därför att ni har gemensamma Facebookvänner får du i DNA-databasen träffar på personer med vilka du delar åtminstone vissa DNA-bitar.

Den praktiska proceduren består i att man väljer testföretag och över nätet beställer en uppsättning med två provskrapor. Dessa drar man mot kindens insida och stoppar i varsin kapsel. Det kan också vara plastbehållare som man ska fylla med saliv. Proven skickas till företaget och efter några veckor kommer ett mejl med inloggningsuppgifter i databasen.

**Därefter är allt **klart som korvspad? Nej! Ibland finns det en övertro på vad DNA-tekniken kan åstadkomma.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Många blir väldigt i gasen när de får höra talas om metoden men det är ett verktyg bland andra för släktforskaren, säger Magnus Bäckmark.

    Du får alltså inte ett färdigt släktträd utan en lista över personer som gjort samma test och som du på något vis är släkt med. Träffsäkerheten ökar ju närmare släkt ni är. Sannolikheten att släktskapet syns vid så kallad autosomal DNA-jämförelse är nästan 100 procent för tremänningar eller närmare. Tremänningar är alltså detsamma som sysslingar, det vill säga att föräldrarna är kusiner. Men när du är nere på femmänningar – kusinbarns barnbarn – är träffsäkerheten bara runt 50 procent.

    – DNA-svarets innebörd är ungefär ”Det här är dina släktingar. Nu får du ta reda på hur ni är släkt”, säger Magnus Bäckmark.

    Dessa ledtrådar kan ändå styra släktforskaren att söka i rätt arkiv och ta kontakter med personer som kan berätta mer. Redan i träfflistan finns mejllänkar till de personer som man delar DNA med.

    Själv har han hittat nya släktingar i USA och har med den informationen kunnat spåra en gemensam förfader som utvandrade från Sverige på 1860-talet. Men han har också funnit en kvinna i Österbotten i Finland som han inte kan begripa hur han är släkt med.

    På ett område är denna typ av DNA-test ändå ett kraftfullt verktyg, framhåller Magnus Bäckmark, och det är att bekräfta eller avfärda hypoteser om släktskap, till exempel vem som egentligen är pappa till vem. Frågeställningen kan vara: ”Min farmors mor var född utom äktenskap men ryktet säger att hennes far var NN. Jag skulle vilja ha det verifierat.” Då behöver släktforskaren söka upp en känd släkting till den utpekade fadern och förmå hen att skicka in ett DNA-prov. Svaret kan bli en överraskning.

    Om flera sådana fall berättar Peter Sjölund, en annan släktforskare som specialiserat sig på DNA-metoden, på sin blogg. En kvinna ville jämföra sin avlidne fars DNA och övertalade sin halvbror att göra ett test. Svaret blev att de två inte ens var halvsyskon. De var överhuvudtaget inte släkt i biologisk mening. Den förmodade halvbrodern hade uppenbarligen en annan far.

    Sådana exempel riktar ljuset på diskussionen om hur många barn som egentligen har en annan pappa än den officiella. Andelar uppåt 10 procent har nämnts men utifrån det som kommit fram hittills via DNA-forskning måste den procentsatsen minskas radikalt, anser Peter Sjölund.

    Och han får stöd av sin kollega Magnus Bäckmark:

    – Jag skulle tro att andelen snarare är någon procent, inte 10 procent.

    **Risken, eller **chansen om man så vill, att upptäcka oväntade släktband av det slaget är en av de farhågor som Magnus Bäckmark uppmanar släktforskare att tänka över innan de beställer ett DNA-prov. Han framhåller att resultatet av ett DNA-prov inte förändrar en persons status som tillhörig en viss släkt i juridisk mening. Ett avklippt släktband, eller ett tidigare okänt, kan självklart vara en känslomässig chock men alla har vi förmodligen anor någonstans på släktträdet där den officiella pappan inte är den biologiska.

    En annan farhåga är att testet ska avslöja obekväma saker om personens hälsa eller vara integritetskänsligt på annat sätt. I släktforskning använder man emellertid andra delar av DNA-strängen än vid undersökningar om anlag för sjukdomar. Vissa antydningar om statistisk risk för somliga sjukdomar kan utvinnas men det är mycket osäker information. Samtidigt bör man överväga möjligheten att det kan komma nya forskningsrön kring hälsorisker där dessa prov berättar mer än i dag, anser Magnus Bäckmark.

    Han poängterar att testföretagen erbjuder möjligheten att vara anonym i databasen. Man kan också låta förstöra prov om man är rädd att informationen ska komma i orätta händer.

    En tredje farhåga är att proven ska visa etnicitet på ett sådant sätt att det kan utnyttjas i något främlingsfientligt syfte. Magnus Bäckmark anser att det är en berättigad frågeställning men pekar på att alltför mycket av slump är inblandat i vilka autosomala DNA-bitar som vi bär på för att resultaten ska kunna användas för det. Förenklade förklaringsmodeller rörande personers bakgrund, tillhörighet till något visst ”folk” och liknande sådana saker håller helt enkelt inte när DNA-analys kommer med i bilden.

    – Snarare hjälper resultatet ofta till att öppna folks ögon för vilken intrikat väv av släktband hela mänskligheten är.

    Han tror att intresset kommer att växa och när tekniken förfinas blir hanteringen dessutom enklare. Han loggar in flera gånger i veckan på sitt konto i databasen och alltsomoftast har det dykt upp nya släktingar. Hur de är släkt måste han ta reda på med traditionell släktforskning och frågorna blir ofta fler än svaren.

    – Jag har några mysterier på såväl faders- som moderslinjen men jag väntar på att den avgörande pusselbiten ska trilla in med ett DNA-prov någonstans i världen.
     

    Annons
    Annons
    X

    Magnus Bäckmark är släktforskare, heraldiker och författare.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X