X
Annons
X
Recension

Svek Ovanlig Pinter sätter sveket i nytt ljus

Harold Pinter brukar spelas med skarpslipade kanter och dolda maktspel. ”Svek” i Dennis Sandins regi lyfter fram en ovanlig och uppriktig innerlighet i relationerna, skriver Theresa Benér.

Mattias Linderoth och Erik Borgeke i ”Svek” på Intiman. Foto: Emmalisa Pauly

Det är en ovanlig Pinteruppsättning Malmö stadsteater spelar just nu. Dels är pjäsen ”Svek” dramaturgiskt avvikande i Harold Pinters verk, eftersom den rullar upp en otrohetshistoria baklänges, i nio scener som sicksackar kronologiskt. Man kunde nästan tro att den var konstruerad av intrigmakaren Alan Ayckbourn. Stycket börjar med att publiken och de tre inblandade rollfigurerna får veta allt.

Men den är framför allt ovanlig med anledning av regissören Dennis Sandins och ensemblens tolkning av relationerna. Där Pinter brukar spelas med skarpslipade kanter och dolda maktspel i de sparsmakade dialogernas förhörslika konstruktioner, finns det här ett slags uppriktig innerlighet i relationerna. De tre personerna sviker faktiskt sig själva mer än varandra.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X