Annons
X
Annons
X

Ovanan vid idédebatt mer genant än idéerna

LEDARE | SVD

I går tog centerledaren Annie Lööf taktpinnen, dissade och hissade olika delar av idéprogrammet och framhöll att allt är som det ska vara. Programmet är ett utkast, debatt är rätt och på partiets extrastämma i slutet av mars formuleras och antas den slutliga versionen.

Sällan har ett idéprogram beretts sådant utrymme i debatten som Centerpartiets. (Jämför med S ”framtidsplattform” som inte fick någon större uppmärksamhet när det släpptes i mitten av november.)

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En generell ovana att närma sig idépolitisk debatt har bitvis lett till snubblanden och klanterier som resulterat i allt annat än analys och kritik av själva idéerna.

    Annons
    X

    I Centerns fall avskrivs mycket som låter nytt och udda som nyliberalism, alldeles oavsett om det är det eller ej, och alldeles utan att definiera vad nyliberalism är. (Somliga kallar regeringen och Kjell-Olof Feldt nyliberala, medan andra reserverar titeln för personer som Milton Friedman.)

    I åtskilliga analyser förminskas hela programförslaget till en pamflett för polygami, stängda skolor och gränsernas avskaffande. I samma svepande gest avfärdas även andra, mindre svävande delar av idéförslaget. ”Plattare skatter” beskrivs exempelvis som något oerhört provocerande.

    Varje politisk reporter borde veta att plattare skatt betyder mindre progressivitet i skattesystemet.

    För svensk del skulle det kunna handla om sänkt eller slopad statlig inkomstskatt. Det är tankar som finns med i många debatter om stärkta incitament för utbildning och arbete. Man behöver inte kalla sig nyliberal för att kritisera höga marginalskatter.

    Anna-Karin Hatt är en av centerpartisterna som kritiserat plattare skatt. Hennes argument är att en sådan skulle vara orättvis. ”Snarare än plattare skatt bör programmet tydligt lyfta fram en stark rättviseprofil när vi fördelar gemensamma resurser.”

    De så kallade gemensamma resurserna är ju först och främst medborgarnas egna och bör inte ses som något för politiker att fritt disponera och fördela.

    Dessutom skulle en stark ”rättviseprofil” lika gärna kunna innebära att medborgarna inte beskattas högre för att de arbetar mer eller förkovrar och utbildar sig längre.

    Nyliberalt eller ej, men att utmana uppfattningen att höga marginalskatter är synonymt med ett rättvist samhälle är välkommet.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X