Annons

”Otrohetskontroller” är våldtäkt

Så kallade otrohetskontroller av en kvinnas underliv ska bedömas som våldtäkt. Att kalla det något annat avslöjar en kvinnosyn som inte hör hemma i våra domstolar, skriver Elisabeth Massi Fritz, advokat, och Martin Soner, bachelor of law.

Publicerad
En kontroll av en kvinnas underliv mot hennes vilja är en uppenbar kränkning av kvinnans sexuella integritet, skriver Elisabeth Massi Fritz och Martin Soner.
En kontroll av en kvinnas underliv mot hennes vilja är en uppenbar kränkning av kvinnans sexuella integritet, skriver Elisabeth Massi Fritz och Martin Soner. Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN

BRÄNNPUNKT | SEXUELL KRÄNKNING

Ska kvinnor behöva acceptera att få sina underliv undersökta av män som är svartsjuka?
Elisabeth Massi Fritz och Martin Soner

I dagarna har två närmast identiska rättsfall uppmärksammats där kvinnan i båda fallen utsatts för en så kallad otrohetskontroll av sin svartsjuka partner, som med tvång fört in sina fingrar i kvinnans underliv för att kontrollera om kvinnan har haft sexuellt umgänge med en annan man.

Det märkliga är att två av landets hovrätter, Svea hovrätt och Göta hovrätt, bedömt det nästan identiska handlandet helt olika. Medan Göta hovrätt bedömt gärningen som ett sexuellt tvång har Svea hovrätt förnekat att handlingen är ett straffrättsligt sexuellt övergrepp. Den senare bedömningen görs mot bakgrund av att agerandet inte vidtagits för att tillfredsställa endera partens sexualdrift. Göta hovrätt å andra sidan menar att handlingen är av sådan karaktär att den typiskt sett har ett sexuellt tillfredsställande syfte och att syftet i det individuella fallet saknar betydelse.

Annons

Fokus på gärningsmannens sexualdrift är enligt vår mening olämplig, otillbörlig och skapar tillämpningssvårigheter. Att förneka att en så kallad otrohetskontroll är ett sexuellt övergrepp innebär att gärningsmannen inte ställs till svars i det avseendet, detta trots att kränkningen av offret är synnerligen allvarlig och att den riktar sig mot kvinnans sexuella integritet.

Ska kvinnor behöva acceptera att få sina underliv undersökta av män som är svartsjuka, och som vill ha både makt och kontroll över kvinnor? Ska vi acceptera att mannen kan hävda att han ”bara” skulle undersöka underlivet på sin kvinna och därmed gå fri från juridiskt ansvar? Ska vi då strunta i att kvinnan blir kränkt och känner sig förnedrad och våldtagen?

Den nuvarande regleringen kräver inte att gärningsmannen genom sitt handlande ska ha avsett att tillfredsställa sin sexualdrift utan att handlandet typiskt sett ska ha haft detta syfte. Bedömningen om en gärning bär en sexuell prägel utgår således inte från vad gärningsmannen faktiskt avser utan snarare utifrån ett antagande om vad som typiskt sett tillfredsställer en persons sexuella drift. Detta antagande är inte juridiskt gångbart. Dessutom innebär det att rättens ledamöter, utifrån sina egna subjektiva värderingar, kommer att dra olika slutsatser, precis som vi har sett i Svea hovrätts och Göta hovrätts domar.

Det är på tiden att det sker ett fokusskifte från gärningsmannens sexuella drift till handlingens faktiska innebörd. Det som bör vara avgörande för om en handling bär en sexuell prägel är om handlingen riktar sig mot
offrets sexuella integritet eller ej.
En kontroll av en kvinnas underliv mot hennes vilja är en uppenbar kränkning av kvinnans sexuella integritet. Att från rättsväsendets sida förneka den sexuella aspekten av handlandet är inte korrekt.

Det finns anledning att befara att påtvingade kontroller av kvinnors underliv förekommer i större utsträckning än vad man kan tro. Förutom ”otrohetskontroller” förekommer ”oskuldskontroller”, framför allt i vissa patriarkala kulturer där kvinnans oskuld, värde och heder är sammanflätade. Vår erfarenhet i dessa ärenden säger att det finns ett stort mörkertal av offer som utsätts för denna typ av gärningar. För att kunna bemöta dessa offer på ett professionellt sätt måste rättsväsendet ha en tydlig rättspraxis för hur dessa brott ska bedömas.

Rättsväsendet måste också våga ta ställning för ett erkännande av att övergreppen är av sexuell karaktär och ska kallas våldtäkt. Att kalla det något annat än en våldtäkt är stötande och hör till en ålderdomlig syn på kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. En syn som inte hör hemma i våra domstolar.

Kan vi inte säga det högt och tydligt så att ingen missförstår: Det är en våldtäkt att mot en kvinnas vilja undersöka hennes underliv. Ett nej ska alltid vara ett nej! Detta är alldeles uppenbart och därför är det inte en dag för tidigt att handlingen återspeglas i vår brottsbalk och våra domslut – oavsett var i landet prövningen sker.

ELISABETH MASSI FRITZ

advokat

MARTIN SONER

bachelor of law

Annons
Annons

En kontroll av en kvinnas underliv mot hennes vilja är en uppenbar kränkning av kvinnans sexuella integritet, skriver Elisabeth Massi Fritz och Martin Soner.

Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons